torsdag 25 juni 2009

Den generöse trädgårdsmästaren...

I morse, när Sune hade väckt mig med sina enträgna jamanden, tassade jag ner försiktigt i den knarriga trappan och satte på morgonkaffet. Stoppade fossingarna i trätofflorna och öppnade altandörren. Luft som är lätt att andas in. Småfåglarna kvittrar, Sune smiter förbi.






I blomlandet framför fönstret har vi planterat våra Austinrosor (jag skriver vi för det var maken som grävde...). Längst in står The Generous Gardener, eftersom den blir högst. I morse var det dags, första blomman var utslagen. Jag har gjort den här stunden till en ritual, det blir nästan högtidligt... Ögonblicket när jag låter dofterna från rosorna möta luktsinnet är helt fantastiskt.






På Flora Linneas hemsida kan du läsa mer om den.









Hoppas ni får en fin dag!


Lena

måndag 22 juni 2009

Mjuka dagar






Okänd skönhet


De första dagarna av sommarlovet är magiska. Vi försöker hjälpas åt alla fyra att njuta av här och nu och släppa allt det där som kallas "måsten". Vi äter när vi är hungriga och vilar när vi är trötta, huller om buller. Därför blev det en liten paus här och så kommer det att bli flera gånger under sommaren. Jag hälsar på hos er och njuter av era bilder och hälsningar men tassar oftast ut utan att lämna ett spår. Nu får bloggandet vara kravlöst på riktigt.




På köksskåpet

Midsommaren firades i Ugglarp där vädergudarna var skonsamma i år. Vi fick faktiskt sol på oss när midsommarstången restes och gubben med dragspelet rev av Små grodorna och Skära, skära havre. Först framåt midnatt kom stormvindarna och skyfallen in, ackompanjerade av blixtar.


I plocklådan


Samlingen med kakformar


Och jag blev liggande klarvaken till klockan 4 på morgonen. Några glas vin är ju så gott och lite småsömnig blir jag men sen är det omöjligt att somna. Vilken kärring jag är! När blev det såhär?! Hann tänka många gånger när jag låg där och vände och vred mig att "det är inte värt de där glasen om man inte får sova!". När blev sömnen viktigare än att umgås och dricka lite vin? Händer det något kemiskt i kroppen när vi blir äldre som gör att vi inte kan sova när vi får i oss lite alkohol? Har ni något roligt uttryck för det här fenomenet för jag känner att jag måste ha något att kalla eländet för!?





Här är är en till som utövar slappandets sköna konst...

Njut så mycket ni kan av den ljuvliga tiden vi har just nu!




Lena

söndag 14 juni 2009

Sängbord





De var värda att vänta på. Jag hade bestämt mig för att det skulle bli sommarens "mission "- att hitta två likadana. Och så dök de här upp och blev våra för under tusenlappen. Fint hantverk och stenskivor i original. Nu är jag nöjd. Maken också, nu kan han samla sina Agent X9 innanför en dörr;)


Lena

onsdag 10 juni 2009

Jippiiii!


Vickelivickandet och vridandet har givit resultat.
Världens sötaste gluggtroll är ett faktum!
"Mamma, vi struntar i tandfen den här gången.
Jag vill faktiskt behålla den här tanden.
Kan jag få en peng av er i stället?"



Lena

tisdag 9 juni 2009

När det inte blir som man har tänkt sig...


... då blir det på något annat sätt.


Känner ni igen er? Att gå och se fram emot något, smida planer, lägga en rutt. Det var det Jenny och jag hade gjort inför söndagens kombinerade trädgårds- och loppisrunda. Bockat av de mest sevärda, kollat väderleksrapporten. Ställt väckarklockan på 08:00 en söndag, bara en sån sak, inte lätt för en sjusovare som jag.

Och så vägrar Elsas magbakterie och nässelfeber lämna kroppen. Efter fyra dagar med magsjuka, vätskeersättning med tesked, anti-histamin och vaknätter bidde det inte ens en tummetott av trädgårdsrundan. Så då kom tårarna igen, för batterierna var urladdade...

Ser ni glasskylten? Den klassiska glassen med hjemmelavet rån, några kulor glass, piskeflöde, jordbaersylt och sjokoladebolle som hör till när man är i Helsingör.


Som plåster på såren tog Elsa och jag "en lille tur" till Helsingör igår, det var länge sedan sist, minst ett halvår. Många av oss som bor på den här sidan sundet, brukade ha för vana att åka över någon gång i månaden. Handla blommor, om inget annat. Köpa rågbröd eller smör som är mycket godare i Danmark. Efter kronfallet går lämmeltågen på andra hållet, aldrig förr har man hört så mycket danska på Helsingborgs gator och köpcentrum! Många av vin- och sprithandlarna har fått slå igen, det finns tomma lokaler utmed hela gågatan.




Här står Elsa (hon är inte så sned, hon bara fjantar sig...) utanför favoritaffären, stängd på måndagar, det var inte meningen att jag skulle handla nå't nähä...



I eftermiddags fixade jag mellisen från himmelen åt mina ungar. Bilderna är fixade i efterhand för hungriga barn struntar i bloggbilder!


Plättbakelse med hallon- och blåbärssylt, alltså, kan det bli godare?!


F
örresten - jag vill inte ta åt mig äran för något jag själv inte har skrivit. Texten i förra inlägget tog jag från ett mail som vi sparat, ni vet ett sånt som man skickar runt till hela bekantskapskretsen för att det är så bra. Jag har ingen aning om vem som är upphovsmannen/upphovskvinnan, men tack ändå till alla er som lämnat en hälsning!


Lena

torsdag 4 juni 2009

Överlevare - trots allt!

Mitt vackra Helsingborg!

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-, 50-, 60- och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.

Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.



Försvarsverket Kärnan med anor från 1300-talet.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.


Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.




Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.


Fontänerna vid terasstrapporna nedanför Kärnan.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel.

Vi ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Om du är en av dem:

Grattis!

Lena