"Nu är det dags..."

... tyckte Alicia i morse, "nu vill jag inte ha vinterkängor längre,

jag vill kunna stoppa in fötterna i tofflorna och bara springa ut!"

Klok unge - jag håller med.

Marockanska tofflor från någon liten butik i Malmö som jag har glömt vad den heter.

Något annat som jag också har glömt är hur man gör hjärtan i html-kod, snacka om att jag bloggar för sällan...

Lena

Inget ont...

...som inte har något gott med sig. Barnen är hemma med magknip sedan några dagar och då njuter jag av att vara hemma i dagsljus, trots eländet. Vi fick en dos snö till i natt och solen skiner över oss. Småfåglarna kalasar på äpplen, brödsmulor och viltfågelblandning i trädgården - det är ett riktigt skådespel. Har precis ägnat en halvtimme åt att försöka fånga en rödhake på bild, men tji fick jag.

Annars går livet sin gilla gång. Ska erkänna att jag bara biter ihop så här års. Det har jag nog alltid gjort. Vinter är inget för mig, skulle nog flyttat till Medelhavet när jag var tjugo så jag sluppit leva med längtan efter ljus och värme halva livet. Men - jag får nöja mig med det lilla - som några sköra, spirande, vita pärlhyacinter. Det stora i det lilla.

Idag gratulerar jag Jenny på födelsedagen, hon är en av de käraste jag har.

Och till slut, idag känns det som att det här talesättet passar perfekt:

"Ingen kan göra allt, men alla kan göra något"

Hanna har gjort en bra sammanställning på olika organisationer man kan vända sig till för att stödja de som drabbats av katastofen i Haiti. Från dig till en medmänniska, vår hjälp behövs!

Tack för era kommentarer, jag älskar dem!

Lena

Underbart onödigt

Julstämning på Sofiero slott för sista gången.

Då kan det inte hjälpas att regnet står som spön i backen

och termometern visar på 10 plusgrader.

Hela familjen byltade på sig tåliga kläder och stack fötterna

i rejälaste gummistövlarna.

De här små snöflingorna, utstansade

av näver får bli dagens bidrag i kategorin

onödiga underbarheter.

Tror de blir alldeles ljuvliga som en liten slinga med

tunn, tunn silvertråd - i granen eller i min stora ormhasselgren.

♥

Lena

Allmogemönster

Hej alla raringar! Här kommer det ett litet livstecken från mig, jag har haft lite andra prioriteringar senaste månaden och kommer förmodligen att ha det även en tid framöver, bara så att ni vet! Men jag finns här och kikar in hos er alltsomoftast.

Några av er har mailat och kollat läget, tack så jättemycket för det, ni är underbara! Det är ingen fara på taket, jag har blivit working-girl igen, hela familjen får nya rutiner och så har jag en mycket nära anhörig som är riktigt dålig, då hamnar bloggen långt ner på listan, åtminstone för mig...

En särskild hälsning vill jag passa på att skicka till Zara med bloggen House of chandeliers, du är en ängel på min axel! Ni som ännu inte besökt Zara måste verkligen göra det, hon är en alldeles enastående människa!

Inspirerad av det senaste numret av Lantliv, där de visade vackra kläder i allmogestil, måste jag bara visa mina vantar från Flash! Jag kan inte se mig mätt på dem, de är helt enkelt underbara! Handbroderade och fodrade med fleece. Vi hade vår första frostnatt häromnatten, ovanligt tidigt faktiskt, så då passar det ju alldeles lysande med nya fina vantar. De andra bilderna visar en säkert 15 år gammal ullväst som jag inte haft hjärta att göra mig av med, den är också från Flash faktiskt, och känns helt rätt just nu, sitter bara lite tight om ryggen... Hrrrm.

Hoppas ni har det fint alla ni go'ingar därute i bloggvärlden, jag är så glad att jag får vara en del av den här gemenskapen!

♥

Lena

Krans och höstens skatter

Det här är lördagens fynd. Hedentorps plantskola i Ängelholm hade trädgårdsloppis och jag jublade inombords när jag hittade den här mäktiga kransen till fyndpris. Ruff och genuin, så som jag gillar det.





Efter frukost i morse tog Alicia och jag cyklarna och en korg med fika och gav oss ut i skogen. I sakta mak så man hinner prata och titta på allt runt omkring.




Lärken har så vackra kottar, de blir ljuvliga i en krans.





Kastanjerna tycker jag är som vackrast när de fortfarande ligger gömda i sitt bo.





Mitt andra fynd på plantskolan blev två kraftiga, fina exemplar av clematisen Miss Batemann, fröställningarna är nästan lika vackra som blommorna!

Och du, jag fick jobbet. Glad är jag, tack för alla lyckosparkar, ni är för härliga!

♥ Lena

Laddad

Hemma igen! Huvudet fullt av intryck och hjärtat fullt av möten. När kronan är svag är det fantastiskt att bo i ett land som bjuder på enastående naturupplevelser och bra vägar. Sträckan Helsingborg - Gagnef, via Hjo, är väl drygt 60 mil, men med goaste vännen bredvid och gamla godingar på spelaren, flyter milen snabbt iväg! Och förresten, ett tips - en gammal hederlig karta räcker långt, GPS:n är bara ännu en onödig pryl...;)



Eftersom jag är en ganska blyg blåklocka och ingen större fena med kameran, valde jag helt medvetet att lämna kvar den i väskan ganska ofta. Vi har varit hemma hos bloggvänner som har helt otroliga hem, så vackra att de inte går att beskriva utan måste upplevas. Och jag TVINGAR mig att bara uppskatta, att inte jämföra med mitt eget.

Upplevelsen blir större för mig när jag inte ser genom sökaren och mycket kan ändå inte fästas på bild. Dofter, ljud, stämningar... Vackra bilder kan jag ju njuta av hos er andra, eller hur!?







Redan på söndag förmiddag var vi på första auktionen, en gårdsauktion i en liten by utanför Djura. Det är så fascinerande med gårdsauktioner - ett helt livs samlande auktioneras ut på en eftermiddag! Just här var det gott om allmogeföremål; ting som verkligen använts i det dagliga livet och inte bara varit till lyst. Kunde inte motstå en bild av en gammal tapet.






Minst tio linnesäckar med stora härvor av lin gick under klubban. Det stod vävstolar på gården och förråden var fulla av mattor och vepor i traditionella färger.




Det enkla är ofta det vackra.




Jag har lärt mig ett nytt ord - "kärlhylla". Här har vi en sådan, platsbyggd, full med bruksföremål. Priserna överskred med råge vad jag hade hoppats på, men det gjorde ingenting, man måste ju inte äga allt man tycker är vackert. Fyndar gör man INTE under auktionsveckan!

Om jag måste välja NÅGOT som varit det bästa under veckan, är det helt klart alla möten! Först Marie i vackra Hjo, därefter, i tur och ordning, Ingela, Hanna, Susanne (och Alice!), Lena och Melinda. Tack för att vi fick hälsa på och tack än en gång för rundturer!

Efter 191 körda mil, i både regn och solsken, möttes jag av två solkyssta barn som nästan kröp innanför kläderna - det kallar jag ett välkomnande! Borta bra, men hemma bäst.

♥
Lena

Nedräkning

I kalendern som hänger på kylskåpsdörren, står det en fyra bredvid datumet. Den där fyran betyder att det är fyra dagar till "take-off". På lördag sätter nämligen Jenny och jag oss i en lite extra stor bil och styr färden mot Dalarna och auktionsveckan i Gagnef med omnejd. Det blir en efterlängtad resa som planerats i nästan ett år.

Vi har några få bokade mål men de är inte många för vi vill ta dagen precis som den kommer, det är ju just det som semester handlar om, att bara vara.

Vad tycker ni förresten om min loppisfyndade timer från (gissningsvis) 50-talet? Visst är den helt underbar?!

♥
Lena

Till alla våra mammor...

... och alla som själva är mammor.

Jag är 43 år. Det har runnit många dagar och timmar under min hud. Det har runnit ännu fler under min mammas. För min mamma kommer hon alltid att vara, hon har alltid funnits där, i vått och torrt.

Vi är så olika man kan bli som människor och har helt olika infallsvinklar, men hon är min mamma och det gör henne till en av topp fem på min "viktigaste-personerna-i mitt-liv-lista".

Jag tror att föräldrar oftast gör så gott de kan, omständigheterna kan göra att det blir fel ändå. Det är då vi människor måste ta ansvar för våra egna liv i stället för att fastna i hur det borde ha varit. Sätta oss själva vid rodret/ratten/ tyglarna. När vi gjort det och hittat vår egen väg kanske vi kan knyta banden igen, men på vårt eget sätt, med så hårda eller lösa knutar som behövs...

Och jag är också mamma och gör dumheter och är orättvis varje dag. Men jag älskar mina barn, mer än mitt eget liv, så är det. Och jag inbillar mig, att om jag visar dem det, hur villkorslöst jag älskar dem, så spelar det ingen roll att jag ibland inte orkar, att jag gråter och skriker på dem. Mina barn känner sin mamma, de vet att det är okej att skrika och skälla ena stunden och kramas hårt nästa. Stora känslor visar man oftast bara med dem man känner sig trygg med...

På det dukade frukostbordet låg ett paket från barnen.

Det innehöll en vackert mönstrad planteringsspade och en sax.

Nu kan jag plantera med stil!

Idag är det min dag, en dag som känns mycket viktigare för mig än min födelsedag. Jag är en otroligt stolt mamma! Nu ska jag ut i köket och hjälpa min stora dotter baka sockerkaka så det kan bli jordgubbsbakelse till fikat!

Ha en fin söndag och Mors Dag!
♥ Lena

Loppisfavoriter och gottigottgott

I höstas gjorde jag mitt bästa loppisköp hittills. En gammal storköksmortel, tung som attan, men perfekt att både mala i och ha som bakskål - den står stadigt.

För några helger sedan tillkom själva huvudingrediensen: malkulan. Ja alltså, det är ju egentligen en vanlig kulstötningskula, en gammal en, men den funkar perfekt att mala med. Så idag, när jag skulle baka bullar (Leilas kardemummaknutar), kom den väl till pass.

På Lidl hittade jag torkade tranbär jättebilligt. Hade något speciellt i åtanke...

Havrekakor med tranbär, larvigt goda, riktiga "ska-bara-ta-en-till-kakor"!

ca 20 st

6 dl havregryn
2 dl socker
2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1,5 tsk bikarbonat
1 tsk salt
2 dl torkade tranbär
200 g smör (inte margarin)
4 tsk vatten

Blanda ihop allt torrt i en skål. Hacka tranbären grovt. Skär smöret i små bitar och finfördela det ner i de torra ingredienserna. Nyp ihop tills du får en deg som håller ihop. Häll över vattnet och sedan bären och arbeta in dem. Rulla till pingisbollstora bollar, lägg ganska glest på bakplåtspapper, tio st per plåt, tryck till dem med en gaffel. Grädda i nedre delen av ugnen i
10-15 min i 200 grader. Låt svalna på galler.


Nu ska jag snart sätta mig i bilen och åka ut mot Höganäs och gräva...;)

*Lena

Som Fylking brukar säga...

...ja ni vet, strax före jul, utanför Svenska Akademins hemliga dörr:

ÄNTLIGEN!

Minns ni den här? Tyckte den kändes lite out-of-date...

Så, inspirerad av äppelblom och känslan jag fick av vårvisan,

byts den nu ut mot den här:

Tålamod är inte min grej... Att stämpla med Claes Olson-stämplarna på en stor duk som ger efter så att kanterna på stämpeln syns, prövar en perfektionists mentala hälsa... Men svårigheter är till för att övervinnas och till slut kände jag "Vadå, vem är perfekt?";))

Och inte nog med det - äntligen kikar de upp, de små myskmalvorna,

rosenskärorna och vita vallmona (som fortfarande är alltför små för att fastna på bild)!

Ett riktigt varmt tack till alla er därute som skriver så fina kommentarer till mig. Ni betyder så mycket för mig och det är verkligen inga tomma ord. För jag vet att ibland orkar man bara inte kommentera hos andra, jag gör det själv inte just nu och därför blir jag dubbelt glad för alla er som gör det!

Ha nu en riktigt fin helg!

♥ Lena

Efterlängtat...

Humleblomster, Geum rivale

... jag har letat på webben, varit runt på plantskolor och lyxiga trädgårdsbutiker, funderat på om jag kanske skulle våga mig på att snickra själv, sansat mig och bestämt att det dyker upp förr eller senare.

Så igår, hos Jessica med butiken Sofiero Gård, konst och butik, stod det där. Jag är hos Jessica nästan varje helg, det har blivit något jag ser fram emot. Fredag efter lunch tar jag en tur dit och snackar lite och njuter av den vackra miljön i de gamla svinstallarna och alla fina saker och blommor som hon handplockar till sina kunder.

Precis lagom stort för vår lilla uteplats, med hylla för krukor och småsaker och plats för en låda under till planteringsjorden.


Ett planteringsbord, modell mindre! Patinerat är det redan så jag behöver inte göra något annat än att ställa det på plats och använda det. Och min man fick en glad liten fru som gick här och småsjöng hela eftermiddagen!


När jag ändå var ute för att fotografera bordet, passade jag på att ta lite bilder av vår trädgård så att ni får en uppfattning om hur STOR den är...

Vi har uteplatsen i solsäkert läge, trångt är det, men det räcker för oss. I framkanten har det tillkommit en smal säsongsrabatt som jag tittar till varje morgon med kaffekoppen i högsta hugg...

Framför köksfönstret i den varmaste hörnan, trivs rosorna, pionen och de gammeldags perennerna.

Avenbokhäcken är tät nu, inte mycket insyn längre, i lerkrukorna står gräslök, en halvdöd hortensia och mina bäbisekar!

Här står (från vänster till höger) björnbär, löjtnantshjärta (rosa), dubbel vit akleja, daggkåpa, vit löjtantshjärta, humleblomster, tre sorter engelska rosor, pion (vet inte vad sorten heter, ni får hjälpa mig senare) och en stor tuva stjärnflocka. De rostiga växtstöden är köpta på Flora Linnea.

Och så måste jag ju bara berätta om ketchupeffekten - jag vann igen, fem rostiga spik hos Lundagård! Jag välkomnar alla tips om vad jag kan använda dem till, byteshandel kanske som i Povels visa?

Ha en skön lördag alla go'a bloggvänner!

♥ Lena

Rabarberkompott och annat smått och gott...

När jag läser igenom mina äldre inlägg känner jag att man lätt kan få intrycket att jag är det man brukar kalla "huslig". Det stämmer ju inte speciellt väl. Jag hatar att städa (det var därför vi köpte den där Ergo Rapidon, för då kan man dammsuga bort den synliga smutsen...), jag stryker aldrig, och då menar jag ALDRIG, fönstertvätt har jag delegerat till maken osv. Jag gör ju förstås det man måste ändå, som de flesta av oss gör.

Men baka och tvätta (jo faktiskt!) kan jag göra med glädje och utan att jag känner att jag borde/måste. Och idag har jag banne mig kokat kompott, första gången ärligt talat, saft har jag gjort en gång, fläderblomssaft, men syltat har jag heller aldrig. À propå ordet "huslig" känner jag att det är syltandet och saftandet som låter viktigast...

Och rabarberkompott gör jag gärna igen, det är ju så himla enkelt och så gudagott med vaniljstångsfröna i.




Till rabarberkompott hör gräddmjölk, gärna serverad i gammaldags kanna. Den här köpte jag hos Kicki på Countrystyle i påskas. Hennes butik ligger strax utanför Falkenberg, på vägen mot Ullared, kan vara bra att veta!







Världens bästa storasyster förärade mig den här kupan i gammal stil, hon hittar alltid rätt saker. Inköpt på Form & Interiör i Falkenberg.




Och bloggvänner är något mycket speciellt. Jenny med bloggen Hemma på Kråkered läste mitt gnäll över att jag inte kunde hitta en rosa slickepott från Rice, så då fixade hon det! En födelsedagspresent från någon jag aldrig träffat. Jag är så överväldigad, tack underbara Jenny!






Min mormor hette Jenny, hon gick bort redan när jag var liten, men hon sitter där uppe på sitt moln och ser till att jag har andra Jenny:sar som står mig nära, och allra närmast hjärtat finns ju Jenny med bloggen Lilla Huset på Prärien. Av henne fick jag det här halsbandet från Diddi. Hon letade efter något som var bara till mig och hittade det här med indiska figurer! Jag älskar både det och henne...

That's it for today folks', missa för all del inte utlottningen av Lantliv nr 5 som pågår t o m imorgon kväll kl 20:00, ni hittar det två inlägg längre ner.

Tillägg: Nog har våren kommit långt hos i Skåne, men rabarbern är köpt på Hemköp, fast nästa år planerar jag att odla i zinkspann och då får vi väl se när den kan skördas...

Kram/Lena