Final i vårteckenutmaningen

Det finns ju hur mycket som helst att njuta av i naturen just nu!

Vivecas idé har givit mig många nya bloggvänner och det tackar jag så mycket för! Kika in hos henne idag (klicka här) så kan du klicka dig vidare till alla andra medverkande bloggar!

Mina vita löjtnantshjärtan har jag köpt på Hedentorps Plantskola i Ängelholm, hos Liv som har bloggen Tusenfröjd.

Ni kanske kommer ihåg ekollonen jag plockade i stugan, nu har de kommit så här långt!



Min pion är jag så glad för! Det är en Sarah Bernhard som jag fick av mamma i höstas och den bär så mycket knopp att mamma blev alldeles grön när hon såg den förra helgen!

Den vita aklejan är sprickfärdig, ska bli spännande att se hur den ser ut!

En liten daggkåpa med maskrosfrön som fastnat i daggen...

Humleblomstren ser ut som ballerinakjolar.




Och humlen växer så det knakar.



På framsidan har vi ett litet land som är svårflörtat, det ligger i nordöstläge och dessutom har vi en rensbrunn mitt i det. Jag skulle vilja ha hasselört som marktäckare, men har hittills inte hittat det till bra pris. Så, om ni känner någon i närheten som har ett överskott på hasselört eller vet någon plantskola som tar max 40 kr/plantan, får ni gärna berätta det!

Nu ska jag köra bilen till verkstan, vi kom knappt hem från stugan igår eftermiddag, fick köra i 90 på motorvägen. Håll tummarna - för två somrar sedan gick hela semesterkassan till reparationer...

Jag hatar bilar.

Lena

Som Fylking brukar säga...

...ja ni vet, strax före jul, utanför Svenska Akademins hemliga dörr:

ÄNTLIGEN!

Minns ni den här? Tyckte den kändes lite out-of-date...

Så, inspirerad av äppelblom och känslan jag fick av vårvisan,

byts den nu ut mot den här:

Tålamod är inte min grej... Att stämpla med Claes Olson-stämplarna på en stor duk som ger efter så att kanterna på stämpeln syns, prövar en perfektionists mentala hälsa... Men svårigheter är till för att övervinnas och till slut kände jag "Vadå, vem är perfekt?";))

Och inte nog med det - äntligen kikar de upp, de små myskmalvorna,

rosenskärorna och vita vallmona (som fortfarande är alltför små för att fastna på bild)!

Ett riktigt varmt tack till alla er därute som skriver så fina kommentarer till mig. Ni betyder så mycket för mig och det är verkligen inga tomma ord. För jag vet att ibland orkar man bara inte kommentera hos andra, jag gör det själv inte just nu och därför blir jag dubbelt glad för alla er som gör det!

Ha nu en riktigt fin helg!

♥ Lena

Vår- (näää...) tecken?

Jordgubbarna blommar snart och den uppmärksamme ser att Sune varit här och nosat...

Smultronen blommar nu.

Pionknopparna är fullmatade...

och äppelblom är något av det vackraste jag vet!

Nu grönskar det i dagens famn,

nu doftar äng och lid.

Kom med, kom med på vandringsfärd

i vårens glada tid!

Var dag är som en gyllne skål,

till bredden fylld med vin.

Så drick min vän, drick sol och doft,

ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus

vi glatt vår kosa styr,

och följer vägens vita band

mot ljusa äventyr.

Med öppna ögon låt oss se

på livets rikedom

som gror och sjuder överallt

där våren går i blom!

♥ Lena

Efterlängtat...

Humleblomster, Geum rivale

... jag har letat på webben, varit runt på plantskolor och lyxiga trädgårdsbutiker, funderat på om jag kanske skulle våga mig på att snickra själv, sansat mig och bestämt att det dyker upp förr eller senare.

Så igår, hos Jessica med butiken Sofiero Gård, konst och butik, stod det där. Jag är hos Jessica nästan varje helg, det har blivit något jag ser fram emot. Fredag efter lunch tar jag en tur dit och snackar lite och njuter av den vackra miljön i de gamla svinstallarna och alla fina saker och blommor som hon handplockar till sina kunder.

Precis lagom stort för vår lilla uteplats, med hylla för krukor och småsaker och plats för en låda under till planteringsjorden.


Ett planteringsbord, modell mindre! Patinerat är det redan så jag behöver inte göra något annat än att ställa det på plats och använda det. Och min man fick en glad liten fru som gick här och småsjöng hela eftermiddagen!


När jag ändå var ute för att fotografera bordet, passade jag på att ta lite bilder av vår trädgård så att ni får en uppfattning om hur STOR den är...

Vi har uteplatsen i solsäkert läge, trångt är det, men det räcker för oss. I framkanten har det tillkommit en smal säsongsrabatt som jag tittar till varje morgon med kaffekoppen i högsta hugg...

Framför köksfönstret i den varmaste hörnan, trivs rosorna, pionen och de gammeldags perennerna.

Avenbokhäcken är tät nu, inte mycket insyn längre, i lerkrukorna står gräslök, en halvdöd hortensia och mina bäbisekar!

Här står (från vänster till höger) björnbär, löjtnantshjärta (rosa), dubbel vit akleja, daggkåpa, vit löjtantshjärta, humleblomster, tre sorter engelska rosor, pion (vet inte vad sorten heter, ni får hjälpa mig senare) och en stor tuva stjärnflocka. De rostiga växtstöden är köpta på Flora Linnea.

Och så måste jag ju bara berätta om ketchupeffekten - jag vann igen, fem rostiga spik hos Lundagård! Jag välkomnar alla tips om vad jag kan använda dem till, byteshandel kanske som i Povels visa?

Ha en skön lördag alla go'a bloggvänner!

♥ Lena

Ärligt talat...

... hur kul är det egentligen att ställa sig tre timmar en fredag eftermiddag och baka en dubbel sats ljuvliga kanelbullar, njuta av synen när de ligger där i doftande högar och sedan packa ner dem i stora fryspåsar ...





för att imorgon bitti cykla iväg till fotbollsträningen och lämna över dem till de "bullansvariga"...?

Jag är inte en speciellt ädel människa för då skulle jag ju inte känna såhär. Det var nog tur att jag bakade egna i förrgår. Tror jag 'snor' några och tröstar mig ;)

Imorrn ska jag visa något som jag kånkade hem idag. Efterlängtat var det!

Ha ett riktigt härligt slut på veckan!

♥ Lena

Lågtryck

Utetermometer i emalj från Sofiero Gård.

Jag brukar tycka att det är kul med omväxling. Man blir ju rastlös när den ena dagen är den andra lik. Här härskar lågtrycken, både ute och inne. Både vädret och jag är på dåligt humör. Jag är vad vi i Skåne kallar "pibesill", på rikssvenska "lipsill". Det är en ganska ny upplevelse för mig. Jag var den som alltid bet ihop, ni vet "det som inte dödar, det härdar!". Tack för den ja! Mindre kul för omgivningen, en som aldrig säger och ännu mindre visar att den tycker att livet suger, blir ju ganska outhärdligt redig!

För varje dag som går blir jag mindre redig och jösses vad skönt det är! Några dagar i månaden är ju många av oss ganska förbannade för ingenting. Då kommer alltid tårarna, förr eller senare. Annat var det för tre år sedan, då åkte jag hemifrån i en vecka för att barnen skulle slippa ha en mamma hemma som bara grät från morgon till kväll. Då levde jag fortfarande med föreställningen att det är skadligt för barn att se sina föräldrar gråta. Den föreställningen har jag grävt ner under en sten. Vi vuxna måste visa våra barn att vi också är människor, annars växer de också upp med föreställningen att de som vågar släppa fram tårarna är svagare! Och pojkarna har det ännu svårare, det fattade jag härom dagen när jag hörde en femåring säga

"Titta pappa, jag började inte böla fast jag slog mig!"

Sorgligt, eller hur? Det är det också att jag kände mig tvungen att ta på mig solglasögon även om det regnade när jag gick ifrån min samtalsterapi. Jag testade att gå utan en gång, bara en liten bit. De jag mötte tittade förvånat på mig, sedan vände de bort blicken. Vad är det som är så farligt med tårar? Någon som har en bra förklaring?

Alicia njuter av utsikten och havsbrisen.

Det blev ju mycket inredningsbloggande idag, sorry...

Lena

PS: Nu hade jag först tänkt ta bort kommentarsfunktionen, men "what the heck", skriv om ni vill! DS

Sköna maj ...

...välkommen till vår bygd igen!

Idag skriver jag mitt 100:e inlägg. Tack alla ni som delar min vardag och mina tankar.

Lena