Dröm och verklighet

I morse vaknade min kära syster till det här. Hon landade på flygplatsen i Goa igår kväll.


Jag minns själv det första andetaget av ljummen vind, de indiska dofterna och ljuden. Första gången åkte vi tillsammans, det var 1997. Vi reste med Expressresor (kommer ni ihåg?!) och betalade 3700 kr per person för två veckor i dubbelrum..!


Inte konstigt att det bolaget gick i konkurs... Vi blev Indienfrälsta på de veckorna. Har aldrig, vare sig förr eller senare, haft en bättre semester. Min syster har rest tillbaka nästan varje år och gör olika utflykter varje gång, i år blir det förmodligen till Mysore. I år, liksom förra året, bor hon på Chalston Beach Resort, finns i Apollos utbud.


Goa kallas ibland "Indien light", lite som Indiens Ibiza, men det är inte hela sanningen för det beror ju på vad man gör under sin semester. Här finns både fattigdom och lyx, precis som i övriga Indien. Maten är fantastisk, människorna utstrålar sådan värme och kronan är värd något!


I mina drömmar följer jag med nästa gång. Jag längtar SÅ efter värme och ljus!


I verkligheten ska jag hämta den här imorgon, den är också som en dröm!






Tänk er själva, efter ett par rejäla omgångar med sandpapper och några lager linoljefärg! Den ska få sin plats i vardagsrummet och jag ska slippa ha datorn i sovrummet. Vill tacka Jenny för att du hittade den åt mig på Blocket och Ingela, för att du hjälper mig med hantverkstips!


Ha en riktigt skön helg, alla underbara kvinnor där ute!

Största kramen

Lena

Det var bättre förr, eller...?

Ack, ack, ack! Influensa och magsjuka, är det inte det ena så är det det andra... Vi proppar i oss Alvedon/Panodil/Ipren, sprutar näsan full med Otrivin Comp och lindrar halsen med något konstigt som heter Mucoangin. Spritar händerna i skräck för kräkvirus, äter hela vitpepparkorn i hopp om att tron kan försätta berg.


Kort sagt, vintern är här med full kraft - virusen anfaller! Vi har klarat oss än så länge, peppar, peppar...




Tänk då förr - då gick man till sin lanthandel och köpte en sån här, sen var "saken biff", eller hur man nu uttryckte sig på den tiden...?! Visst blir man sugen på en liten malttablett, eller? Inte?

Hälsokost anno dazumal, 30 kr

Tänk vad man kan lära sig mycket av att gå på loppis! Återbrukstanken är ju självklar och nog känns det bra i hela kroppen med ett fynd?! Men man blir ju så lycklig av den där känslan av att hitta något med en historia. Den här burken får bli knappburk i sitt nästa liv, mycket charmigare än en plasthistoria.

Ett staffli har stått högt på min önskelista. Ett rejält, stabilt. Det dyker upp ibland på auktioner men har blivit för dyra för mig. Ett nytt kostar 1500 kr - inte aktuellt.

I lördags var det dags, det bara stod där. Lite skevt är det, har slagit sig lite, men det står som en klippa! 300 coronas, prutat och klart! Nu ska här målas! Tycker det är dags att byta ut julevangeliet nu, känns lite off-season om man säger så.

Hos Vit Stjärna hittade jag en tavla hon satt upp, ett tryck med videkissar. Kanske att det blir något med inspiration från det, jag gillar ju gråskalan. Eller så blir det nåt annat, man vet aldrig...

Kram på er alla ni härliga!

Lena

VILL HA!

Bilder lånade från Hemnet.

Handlöst förälskad. Olyckligt förälskad. Vill ha, kan inte få. Någon där ute som skänker mig 6 miljoner...? Om det blir mitt ska jag aldrig önska mig något mer hela livet.

Jo, en del hantverkshjälp kanske...

Titta och njut, länken till Hemnet finns här.

Bilder lånade från Hemnet.

Men nåde dig om du köper det... Då kommer du att ha en stalker i trädgården hela tiden!

Igår fick jag TVÅ utmärkelser! Den här fick jag av Poppins med motiveringen: "personliga bloggar som är trevliga att besöka och som alltid ger mig inspiration".

Tack rara Poppins! Jag blir så himla glad att du väljer just mig när det finns en sån otrolig massa andra fina bloggar därute. Jag ska skicka den vidare till fem andra, får kolla vilka av er som inte redan fått den!

Den här fick jag av Tefrossa, den är så vacker i färgerna tycker jag, nästan som en Kenzosjal...

Den ska skickas vidare till sju kreativa bloggare. Får göra samma sak där, vill inte ge den till någon som redan har den! Tack så mycket Tefrossa, jag hade annars gärna gett tillbaka den till dig!

Var på loppis med Jenny igår, gjorde flera riktiga fynd, dem får ni se en annan dag... Vi pratade om att göra en specialblogg för vår roadtrip till Dalarna i sommar. Kunde det vara något tror ni...?

Kram/Lena

Fredagsmys och veckans glädjeämne

När andra köper hem vin och något extra gott att äta till kvällen, köper jag blommor. Det händer inte varje vecka, men så ofta jag kan, jag avstår från något annat i stället...

Där jag bor, finns en blomaffär som heter Blommor & Blader. Ann, i vars hus affären fortfarande ligger, har överlåtit verksamheten och klivit in på nya vägar. Hennes sparsmakade val av blommor och arrangemang gjorde mig till en mycket trogen kund. Jag saknar inspirationen och atmosfären i butiken, den tog hon med sig när hon lämnade över. Har aldrig handlat där sedan de nya ägarna tog över.

Keep it simple. Det funkar nästan alltid. Nu har jag lärt mig att, hjälpligt, få ihop en bukett i spiralbindning, d v s en kompakt, rund bukett. Floristerna spelar ju i en annan division, de lyckas få in något att fästa blicken på, som pricken över i. Det är överkurs för mig än så länge.

Idag blev det en bunt ranunkler, en bunt rosor och två stjälkar eukalyptus. Mjuka färger som passar bra i vårt hem. Vad betalar ni för en sån här bukett där ni bor? Nyfiken...

Nu ska jag snart iväg och jobba några timmar. Jodå, du läste rätt - i smyg och mycket försiktigt ska jag återgå till ett arbetsliv...

Största kramen till alla er därute som inspirerar mig i min vardag!

Lena

Efterlängtad

Bild lånad från Electrolux hemsida.

Igår slog vi till på den här, Electrolux Ergo Rapido, i färgen Diamond. Köpte den på Elgiganten (nätbutiken) och vi får den redan idag! Nu har jag lobbat för förenkling i vardagen och form OCH funktion i hemmet. Men vi är, ärligt talat, väldigt jämställda i hushållsarbetet, så förhandlingarna blev inte det minsta hårda.

Undrar vad han planerar för sin del, eller är han bara snäll?! Som man känner sig själv känner man andra, brukar man väl säga...

Tänk att man kan se fram emot att få städa...!

/Lena

Förvaring

Finns det någon som känner att "förvaringsutrymmena här hemma är jättebra!"? Finns det någon som inte vill ha mer?! Förvaring kan ju vara så mycket, från förråd till garderober, skåp, byråer och andra lådor till korgar och askar.


Mina två flickor har en massa småpryttlar (läs Bratzörhängen och Barbieskor, klistermärken och luktsuddgummin) men också stora skrymmande leksaker, som dockhusen. Sällan är de här leksakerna i vackra, mjuka färger, sådana man gärna har framme. Nej, det ska helst vara knallrosa, leopardfläckigt, illorange!

Då är det skönt att ha ett stort skåp att stuva in allt i. Tungt var det, maken och jag bar det genom en trång källare och upp för en smal källartrappa innan vi fick upp det på släpet. Osams blev vi också. Men det var det värt för 250 kr + färg.

Efter några lager färg skulle det sen upp på övervåningen. Svängd trappa. Tungt och brett skåp. Många svordomar.

Paus i några dagar. Nederdelen med benen skruvades bort + trappräckena. "Machogrannen" tillkallades, han som tyckte att han nog kunde bära skåpet själv... "Nja, det kanske var lite brett". Men upp kom det till slut. Vi är nöjda och det är lillsippan också som nu kan ana vad mamman har tänkt sig med det nya rummet som ska bli verklighet någon gång under året.

Mjuka färger, fina mönster, Maileg och Panduro.

Eller såhär, med lilla huskistan från Rice och makens

älskade gamla traktor med släp.

Tack alla ni rara för krya-på-dig-hälsningar till lilltösen som klarade sig med en lindrig hjärnskakning. Hon har varit i skolan idag och tyckte det blev ganska jobbigt med alla som skulle höra samma dramatiska historia om och om igen...

Be careful out there!

Lena

En sekund

... mer tar det inte. Den ena stunden hoppar man runt och leker och skojar med sina kompisar. I nästa sekund ligger man på marken och allt är svart.

Fröken Maria ringde hem på förmiddagen. Huvudet blev alldeles tomt. I med fötterna i träskorna och ut i bilen. I soffan låg hon, alldeles blek och rödgråten. Bästkompisarna stod bredvid med tårarna rinnande nerför kinderna. En isfläck. Tjong, och bakhuvet rakt i asfalten.

Hem och vila. Tio minuter senare mår hon illa och blir alldeles kallsvettig. Springer med henne på ryggen bort till vårdcentralen (som tack och lov ligger runt knuten). Välsignade vårdpersonal som vet hur man hanterar barn och oroliga föräldrar. Så får vi hastigt dra fram den här,

Nu ligger hon här bakom mig, blek om nosen, men ganska glad ändå. Hjärnskakningar skojar man inte med. Pust...

Var rädda om det ni har, det kan tas ifrån er väldigt snabbt...

Lena