Vemod

Nästa år, när vi tänder ljus på Alla Helgons dag, får vi tända ett extra ljus.

Vår G, svårt sjuk i magcancer som spridit sig till både levern och lungorna kommer inte att vara bland oss längre. Jag har aldrig firat en jul utan honom, inte våra barn heller. Vi ber för att han finns kvar det här året...

Inför döden är vi alla lika.

Bästa parodin just nu!

Bild lånad från nätet

Jag vet, de har fått alldeles för mycket utrymme i media men jag skrattade så mycket åt det här klippet så tårarna rann. Och att skratta mår man ju bra av så varsågoda! För er som helt struntat i att titta på Svenska Hollywoodfruar kanske det inte är så kul, men kika ändå i all sin dar! Vilken blev din favorit?!

Allmogemönster

Hej alla raringar! Här kommer det ett litet livstecken från mig, jag har haft lite andra prioriteringar senaste månaden och kommer förmodligen att ha det även en tid framöver, bara så att ni vet! Men jag finns här och kikar in hos er alltsomoftast.

Några av er har mailat och kollat läget, tack så jättemycket för det, ni är underbara! Det är ingen fara på taket, jag har blivit working-girl igen, hela familjen får nya rutiner och så har jag en mycket nära anhörig som är riktigt dålig, då hamnar bloggen långt ner på listan, åtminstone för mig...

En särskild hälsning vill jag passa på att skicka till Zara med bloggen House of chandeliers, du är en ängel på min axel! Ni som ännu inte besökt Zara måste verkligen göra det, hon är en alldeles enastående människa!

Inspirerad av det senaste numret av Lantliv, där de visade vackra kläder i allmogestil, måste jag bara visa mina vantar från Flash! Jag kan inte se mig mätt på dem, de är helt enkelt underbara! Handbroderade och fodrade med fleece. Vi hade vår första frostnatt häromnatten, ovanligt tidigt faktiskt, så då passar det ju alldeles lysande med nya fina vantar. De andra bilderna visar en säkert 15 år gammal ullväst som jag inte haft hjärta att göra mig av med, den är också från Flash faktiskt, och känns helt rätt just nu, sitter bara lite tight om ryggen... Hrrrm.

Hoppas ni har det fint alla ni go'ingar därute i bloggvärlden, jag är så glad att jag får vara en del av den här gemenskapen!

♥

Lena

I love Småland

Vilken härlig helg vi har haft! Barnen och jag följde med min väninna K och hennes barn till deras stuga utanför Sävsjö. Där har vi njutit i fulla drag av det fantastiska sensommarvädret, plockat svamp, fiskat, spelat spel - ja allt sådant som laddar batterierna!






Skogens guld.



Vi rodde ut med ekan i sjön och klev i land på en liten holme, vattnet var spegelblankt, fåglarna kvittrade, molnen speglade sig i vattnet. Krokarna agnades och sedan var det bara att vänta på napp...



Naturen är vår främsta konstnär.



Dagens fångst! En mindre som lurar i vassen!



Lupinerna har sin andra blomning, doften är bedövande försomrig men nu blir bakgrunden en annan, med skimrande höstfärger.

♥

Lena

Tillägg: Måste bara tala om att det här med att lupinerna blommar för andra gången, är en ren gissning från min sida! Det kan ju naturligtvis lika gärna vara så att försommarens blommor frösått nya blommor och att det är de som hunnit blomma nu tack vare sensommarvärmen!

Solgul fiskgryta

Gårdagens söndagsmiddag. Attans, vad gott det är! Kan varieras i det oändliga men igår blev den såhär:

ca 8 portioner

• en försvarlig klick smör
  
• 2 gula lökar, finhackade

• 3-4 vitlöksklyftor, finhackade

• en stor grön chili, befriad från kärnor och hinnor, finhackad

• en fänkål, grovt hackad, spara det "dilliga"

• en halv rotselleri, grovt hackad

• 7-8 råa potatisar, delade i småbitar

• 2 kuber fiskbuljong

• 2 pkt saffran

• vatten eller vatten + vitt vin

• 1 pkt torskfilé, skurna i kuber

• 2 portionsbitar laxfilé, skurna i kuber

• ett gäng oskalade räkor, skalas

• kanske en klick sambal oelek

• 2 dl vispgrädde

Ta en ganska stor emaljerad gryta. Smält smöret så det börjar puttra lite, häll i löken och låt den mjukna, gärna med locket på, låt stå kanske fem minuter på medelvärme. Häll i chilin, fänkålen och rotsellerin, låt stå och fräsa/puttra 5-10 minuter till så att smakerna "gifter sig". Häll i saffran, rör om. Ljuvliga dofter sprider sig...

Smula ner fiskbuljongen bland grönsakerna, rör om och häll därefter i vatten, ca 2 dl, det ska inte täcka grönsakerna. Lägg på locket och låt stå ca 15 minuter. Sen ska potatisbitarna ner, då får man hälla på lite mer vatten. Puttra 15 minuter till, känn efter så att potatisen är hyfsat mjuk. Vänd försiktigt ner fisken så att den inte går sönder. Häll i grädden och låt stå 5-7 minuter, det ska koka upp. Smaka av med mer salt och lite sambal oelek om du vill ha lite sting, dra från spisen och lägg i de skalade räkorna och "det dilliga" från fänkålen. Njut med en bit baguette!

Krans och höstens skatter

Det här är lördagens fynd. Hedentorps plantskola i Ängelholm hade trädgårdsloppis och jag jublade inombords när jag hittade den här mäktiga kransen till fyndpris. Ruff och genuin, så som jag gillar det.





Efter frukost i morse tog Alicia och jag cyklarna och en korg med fika och gav oss ut i skogen. I sakta mak så man hinner prata och titta på allt runt omkring.




Lärken har så vackra kottar, de blir ljuvliga i en krans.





Kastanjerna tycker jag är som vackrast när de fortfarande ligger gömda i sitt bo.





Mitt andra fynd på plantskolan blev två kraftiga, fina exemplar av clematisen Miss Batemann, fröställningarna är nästan lika vackra som blommorna!

Och du, jag fick jobbet. Glad är jag, tack för alla lyckosparkar, ni är för härliga!

♥ Lena

Höst

I morse var det dags, temperaturen hade sjunkit under tio grader under natten. Då är det höst utan återvändo. Så idag ska jag traska upp till förrådet och hämta stora kassen med tjocktröjor, har faktiskt längtat lite efter dem. Och sjalarna. Och stövlarna som blir fina i höst med tjocka strumpor och en klänning eller tunika i tyg som faller vackert.

Idag vill jag också tacka och buga extra djupt. Jag firade nämligen ettårsdag på bloggen för lite sedan och ser nu att jag haft över 20 000 besökare. Det är helt otroligt, jag kan inte förstå det.
Och många av er, tar er tid att lämna en hälsning till mig. Si sådär tjugo stycken varje gång jag skriver något. Det är därför jag inte vill sluta blogga, jag har ju er, ni är en trogen skara och jag saknar er när det dröjer mellan gångerna.

Jag var på anställningsintervju härom dagen. De hade googlat på mitt namn inför mötet och hittat bloggen via en kommentar jag lämnat någonstans, med hela mitt namn för ovanlighetens skull. Det berättade de i slutet av intervjun och det sköna var (jodå, jag vet, de kan läsa det här också!) att frågorna de hade ställt innan, visste de nog redan svaret på, för de hade läst dem här! För här är jag mig själv, det kanske har sitt pris, det kan bli intimt och utlämnande ibland, men det är så jag vill ha min blogg.

♥

Lena