måndag 19 januari 2009

En sekund

... mer tar det inte. Den ena stunden hoppar man runt och leker och skojar med sina kompisar. I nästa sekund ligger man på marken och allt är svart.

Fröken Maria ringde hem på förmiddagen. Huvudet blev alldeles tomt. I med fötterna i träskorna och ut i bilen. I soffan låg hon, alldeles blek och rödgråten. Bästkompisarna stod bredvid med tårarna rinnande nerför kinderna. En isfläck. Tjong, och bakhuvet rakt i asfalten.
Hem och vila. Tio minuter senare mår hon illa och blir alldeles kallsvettig. Springer med henne på ryggen bort till vårdcentralen (som tack och lov ligger runt knuten). Välsignade vårdpersonal som vet hur man hanterar barn och oroliga föräldrar. Så får vi hastigt dra fram den här,



Nu ligger hon här bakom mig, blek om nosen, men ganska glad ändå. Hjärnskakningar skojar man inte med. Pust...

Var rädda om det ni har, det kan tas ifrån er väldigt snabbt...


Lena

22 kommentarer:

Jeanette Hornbeck sa...

Stackars liten, hoppas hon blir bra snart! Tur att det inte var värre, jag kände hela känslan av att bli stel i hela kroppen bara genom att läsa.
kram på er båda!
/Jea

Grodmamman sa...

Stackars tjejen! Otäckt när de slår i huvudet så där.
Jag har också försökt tyda motiveringen till Nobelpriset, men jag tyder det som att det handlar om oss mammor som gör vårt yttersta för att få livet att gå ihop och då tänkte jag på dig!:)
Kram

Karin sa...

Usch låter inte kul! Håller tummarna för att hon snart är pigg och kry igen. Härliga bilder i inlägget nedan. Så otroligt härliga tulpaner och pärlhyacinter...

En fin och lugn vecka både till dig och dottern.

Kramar Karin

Tidsmästarinnan sa...

Åh nej, jag blir alldeles kall bara jag läser.
Här kommer massor av krya på dig-hälsningar till din tös. Ta hand om er!

Tidsmästarinnan sa...

hej igen du rara, vilken underbar resa ni planerar du och Jenny... ni får kanske ta lastbil med om det ska bli en riktig loppisturné!

och du vet inte hur rätt du har med dusch och tvätt, hihi!!

varm kram
Suss

StrandviksVillan sa...

Men stackars liten! Jag vet hur det är, hade själv hjärnskakning en gång som barn. Fick minnesförlust och spydde så fort jag rörde på mig, hemskt...
Hälsa henne att hon ska ta det lugnt nu! :)

Hem och Lycka sa...

Stackars liten! Usch, det är så otäckt med halka! Hoppas hon snart mår bättre och är på benen igen.

Självklart ska jag outa när det är en bebbe på g ;-)

kram

Lilla huset på prärien sa...

Oj, vilken tur att allt har gått bra! Stackars liten, det är inte roligt när sådana saker händer. Och jag känner till att man måste äta mycket glass när man har fått hjärnskakning... mycket Ben & Jerrys faktiskt... just en hel förpackning faktiskt ;)

Stor kram till dig kära A!

Jenny

me and alice sa...

Hej Lena!
Usch vad läskigt!!! Stackars liten! Tänk vad fort olyckan kan vara framme... Ge henne massor med stora bloggkramar från fru basfiol och hennes dotter... Förövrigt kom min Alice hem och haltade i dag. Hon hade stukat foten i skolan så vi fick nästan inte av henne stöveln. Nu kan hon inte gå på foten så det blir nog farbror doktorn i morgon...
kram från Susanne

Geta sa...

Fy vad otäckt. hoppas det blir bättre snart.
Hittade hit idag, hur vet jag inte riktigt. Gillar det jag fann och kommer helt klart tillbaka.
Kram.

Karin Lindström sa...

Hej!

Men fy, blev alldeles kallsvettig jag också. Vilken tur att det inte var värre, fast nog måste man vara försiktig med hjärnskakning! Läste hos en anna blogg om en åttaårig pojke som skadades så han avled under gymnastiken! Här sitter man med en livlig åttaåring och är så glad att han kom hem idag!

Man ska verkligen vara rädd om dem, de är det absolut värdefullaste vi har!

Krama din dotter och ta hand om er!

Karin

mig & alice sa...

Usch och fy,
jag känner med dig och dottern.

Man blir alldeles iskall när något händer ens barn.

Hoppas att hon känner sig bättre snart.

Vilken ljuvlig present du gav bort. Förstår att hon blev glad över den vackra skapelsen.

Ha det så gott
Kraam
Melinda

Hanna i Det stora grå huset sa...

Usch vad otäckt Lena... Känner dina känslor i ditt sätt att skriva... Stackars liten, hoppas att hon kvicknar till snart. Hur länge kan det sitta i?
ja, usch. Barnen är ju verkligen det bästa och viktigaste här i livet. Dem ska man vara rädd om.
Tyvärr har inte min lille gustav något vett eller rädsla alls. Undrar när deet kommer?!

Sköt nu om er, så hörs vi igen!

Kram Hanna

Annas skattkammare sa...

Usch då stackars tös, hoppas hon kryar på sig snart..
Visst blir man rädd när olyckor händer..
Kram /Anna

Anonym sa...

Men usch... stackars liten. Skönt att höra att hon redan är "ganska glad" :) Kram kram till er båda!

Love Your Homes sa...

Uj uj, vad snabbt det kan gå.

Alla ben o delar hela, väl så......snart blir allt bra, ska du se....Kram från Ia

Goa sa...

Vännen!
Som jag rös när jag läste!
Stackars liten, hoppas hon mår bättre nu!
vet du att när ajg var elva år, så hände detta mig, på en pytteliten isfläck. Vaknade på vårdcentralen, en lång stund senare. Men det gick bra.

Största kramen till er båda..från mig

Jag mailar dig om när vi ska träffas..:)
Det ska bli så roligt Lena..!

chokladblomma sa...

Åh, fy så otäckt. Det högg till i hjärtat på mig. Hoppas att hon snart mår bra igen.
Kram

lottens vita och gröna sa...

uuuuuu jag fick hjärtklappning gumman av er hemska händelse, ta hand om er nu och jag ska gå och krama min store gonatt, varmkram lotten

Viola sa...

Förstår den känslan, kommer ihåg när liknade´händelser inträffade när ungarna var små, det är som man får ett hårt knytnävsslag i magen,

hoppas nu att det är bättre idag och nu blir det att ta det lugnt ett tag,

krya på er kram VIOLAN

Hanna sa...

Usch, o fy vad hemskt! Stackars liten...
Hoppas hon mår bättre nu!

Maken ramlade, med sonen i famnen..så dom båda slog huvudet i en betongvägg i somras. Hu, vilka hemska tankar for runt i huvudet då! Jag blev alldeles skakis...
Men som tur va gick det bra, vi blev nog mest rädd, allihopa :)

Stor kram till er båda!
/Hanna

Ps. bra tips att lagra korten på en extern håddisk! Blir ju en del nu när man börjat blogga :)

IKT i min vardag sa...

Det räcker att jag får höra om sådana olyckor så gör det ont i mig med. Stackars lilltjejen...och stackars mamma med. Man blir ju så rädd!

Hoppas hon kryar på sig snabbt.

Kram