Det finns en sak jag är väldigt bra på. Eller bra, vem kan - eller ska - avgöra det egentligen? Det får helt enkelt räcka att säga att jag tror att jag är bra på att fundera. Reflektera. Grunna.Så idag har jag gjort det. Låtit tankarna fara lite hit och dit.
Jag tog en promenad ner mot havet när jag hade lämnat barnen i skolan. Hade kameran med mig för jag ville ta lite fina höstbilder. Det har blivit så nu med bloggen. Allt ska förevigas. Det blev några fläderbär, nypon och ekollon innan kameran sade PIP och laddade ur. Först blev jag IRRITERAD. Fasen också, vad ska jag nu visa?!
Fortsatte ändå min promenad och märkte plötsligt att nu såg jag allt, med hela sinnet. Inte bara genom kameran. Det ledde tankarna vidare, under tiden som jag promenerade.I flera av de bloggar jag följer, stöter jag på något som jag upplever som en stark frustration hos bloggägarna. Just nu känns det som att några allvarligt överväger att lägga ner eller ha en dold blogg. Det verkar finnas många olika anledningar; ont om tid, dåligt samvete, stress, elaka kommentarer, rädsla för att lämna ut för mycket... Detta väcker tankar hos mig. Jag märker på mig själv, att jag på bara några dagar känner en liten stress över bloggen. Den ska bli så fin som möjligt. Jag tittar hur andra gör och den kritiska rösten väser.

Var kommer stressen ifrån? Nu tror jag att jag vet. Såhär är det för mig - jag jämför. Jag tävlar. Alltid. Mot andra eller mot mig själv. Jag fick en länk till en sida där man kan ladde ner besöksstatistik och sån't. Sen slog det mig - varför ska jag ha en sån på min sida? Jag ska ha min blogg som en dagbok, min dagbok. Ingen annans. Strunt samma hur många som besöker mig och hur ofta.
Vad är viktigt i mitt liv? Viktigt på riktigt alltså! Det måste jag fundera noga på.
Jag tänker på att försöka låta själen komma ikapp kroppen. Så som indianerna gör när de plötsligt sätter sig ner efter timmar av vandrande som guider för turister som vill uppleva Anderna. De har gått så långt och tagit in så mycket med sina sinnen att de känner att själen måste få hinna ikapp. Jag tycker det är så himla KLOKT!När man ber om förändring ska man alltid först se sig själv i spegeln.
Idag är det en SÅN dag.
/Lena













