tisdag 9 september 2008

Funderingar

Det finns en sak jag är väldigt bra på. Eller bra, vem kan - eller ska - avgöra det egentligen? Det får helt enkelt räcka att säga att jag tror att jag är bra på att fundera. Reflektera. Grunna.

Så idag har jag gjort det. Låtit tankarna fara lite hit och dit.

Jag tog en promenad ner mot havet när jag hade lämnat barnen i skolan.
Hade kameran med mig för jag ville ta lite fina höstbilder. Det har blivit så nu med bloggen. Allt ska förevigas. Det blev några
fläderbär, nypon och ekollon innan kameran sade PIP och laddade ur. Först blev jag IRRITERAD. Fasen också, vad ska jag nu visa?!




Fortsatte ändå min promenad och märkte plötsligt att nu såg jag allt, med hela sinnet. Inte bara genom kameran. Det ledde tankarna vidare, under tiden som jag promenerade.

I flera av de bloggar jag följer, stöter jag på något som jag upplever som en stark frustration hos bloggägarna. Just nu känns det som att några allvarligt överväger att lägga ner eller ha en dold blogg. Det verkar finnas många olika anledningar; ont om tid, dåligt samvete, stress, elaka kommentarer, rädsla för att lämna ut för mycket... Detta väcker tankar hos mig. Jag märker på mig själv, att jag på bara några dagar känner en liten stress över bloggen. Den ska bli så fin som möjligt. Jag tittar hur andra gör och den kritiska rösten väser.


Var kommer stressen ifrån? Nu tror jag att jag vet. Såhär är det för mig - jag jämför. Jag tävlar. Alltid. Mot andra eller mot mig själv. Jag fick en länk till en sida där man kan ladde ner besöksstatistik och sån't. Sen slog det mig - varför ska jag ha en sån på min sida? Jag ska ha min blogg som en dagbok, min dagbok. Ingen annans. Strunt samma hur många som besöker mig och hur ofta.

Vad är viktigt i mitt liv? Viktigt på riktigt alltså! Det måste jag fundera noga på.


Jag tänker på att försöka låta själen komma ikapp kroppen. Så som indianerna gör när de plötsligt sätter sig ner efter timmar av vandrande som guider för turister som vill uppleva Anderna. De har gått så långt och tagit in så mycket med sina sinnen att de känner att själen måste få hinna ikapp. Jag tycker det är så himla KLOKT!

När man ber om förändring ska man alltid först se sig själv i spegeln.

Idag är det en SÅN dag.

/Lena

18 kommentarer:

Love Your Homes sa...

Kloka lyckliga människa....ja det finns dagar då jag nog hellre skulle gosa med Mr Blueyes än skrota runt med bloggen, förstår vad du menar....dagbok låter strålande...bevara den till de dina...
funderande Ingela

Lilla huset på prärien sa...

Hej kära vän! Bra tänkt tycker jag. För min del är det nog lite annorlunda. Jag tänker inte så himla mycket... är mera pang på liksom. Mina inlägg tar inte mycket tid, jag tycker om att skriva och gör det lätt o fort. Tänker inte så mycket. Inte heller blir jag stressad av att svara, för jag svarar bara på de kommentarer jag vill. Jag älskar dessutom att fota oavsett blogg eller inte och har ju en bra kamera så jag behöver inte "fiffa" bilderna heller. Yes - my style... jag är en lat människa brukar jag säga... men kanske mera effektiv då. Inget arbete i onödan, ingen stress, gör bara saker för min egen skull och lättaste vägen oftast ;)

Men du känner ju mig *ler* Kram J

Hwita Villan sa...

Jamen du har ju verkligen rätt egentligen. Jag känner denna stress ganska ofta - över att jag inte hinner kommentera hos de som kommenterar hos mig, att jaginte hinner läsa allas bloggar osv. Men nu försöker jag verkligen tänka bort detta... försöka låta mig göra det jag tycker är kul - att göra egna inlägg, kommentera hos dem jag verkligen VILL kommentera hos (ävenom det ibland blir kort eller inte alls) och kika in hos mina absoluta favoriter. Har jag tid och lust någongång kikar jag runt hos andra som jag är nyfiken på. Att försöka ta bort stressen kring det hel... men det är inte lätt. Jag misslyckas massor emd gånger. Och jag tror att jag gör det just p.g.a. att jag å ena sidan inte har tid, men å andra sidan tycker det är kul. Och det är väl just att det är roligt som det blir svårt att låta bli.... Nää nu har jag samlat tillräckligt :).

Tack iallafall för kommentaren hos mig! Jamen den idén kommer jag nog försöka ordna till kalaset!

Kram M

Hwita Villan sa...

Hej igen!

Jag förstår hur du menar. Men bara för att klargöra så förstår jag vad du menar och jag tog absolut inte illa upp. MEn det förstod du kanske :).

Kram M (inte Mia ;))

MY WHITE COTTAGE sa...

Ett mycket klokt inlägg... Jag har också varit där, men har (just nu i alla fall) en väldigt avspänd relation till mina bloggar. Skönt! Men det går upp och ner det vet jag också! Du ska göra så som det känns bäst för dig helt enkelt! :)

Kramar från Jenny

Grodmamman sa...

Vad klokt du skriver! Jag tänker precis som du, min blogg är min dagbok. Inte alltid så tjusiga bilder, men det är mina bilder. Att blogga ska inte vara något krav och alla gör vi det på vårt eget sätt. Inget är rätt eller fel!:)
Kram

Hem och Lycka sa...

Klokt tänkt, mycket bra vännen! Det är alltid svårt att avväga hur mycket tid man ska lägga på bloggen. För min egen del så är jag hemma just nu och då passar jag på att lägga en del tid för tillfället. Men sedan när jag ska börja jobba igen så blir det ju automatiskt mindre tid för det. Man får bestämma och känna efter själv helt enkelt och försöka låta bli att snegla på andra. Ljuvliga bilder.. kram!

LillaFlisan sa...

Du är klok som en bok!
din blogg är förresten underbar som den är!!
Kram Flisan

MiaMaria sa...

Hej!

Mycket kloka ord!!!!!

Ha´det så gott!
MiaMaria

AnnaKarin sa...

Vilket fint inlägg du gjort! Mycket tänkvärda ord. Jag tror du kommit på nyckeln till att lyckas med sin blog; att blogga för sin egen skull och inte för någon annan.

Massor av besök är givetvis alltid trevligt - men har man roligt och skriver om saker som intresserar en själv så smittar den energin av sig. Efter tre år så har jag gått igenom massor av faser, stress, ångest och funderingar på att lägga av.

Men det är då jag lugnar ner mig och låter bloggen få leva sitt eget liv. Det är ingen idé att stressa fram något. Om man är tålmodig och bloggar av rätt orsak så brukar det ge med sig.

Bloggtorkan sinar och man sprutar ur sig inlägg!

Ännu en gång, ett mycket fint inlägg kära du!

Hemma hos Klara... sa...

Kloka du! Att blogga är avkoppling för mig på kvällarna, visst kan jag känna stress ibland... men jag brukar tänka att det kommer en ny dag i morgon då mer tid finns :)

Kram Helena

a home far away sa...

Så klokt skrivet, och helt klart kan jag känna stressen med bloggen även om jag tycker att jag sansat mig lite nu. Jag funderar på vad folk vill se i min blogg, jag kan ju inte alltid visa bilde från mitt hem, det skulle ju bara bli upprepningar, dåligt blogg självförtroende kallar jag det för, haha!


Eftersom jag inte arbetar här i Singapore så hinner jag blogga lite mer, skulle aldrig hinna annars...

Ha en fin dag
Kram Gunilla

Hanna i Det stora grå huset sa...

Hej Lena!
Ja du, de där tankarna har jag stött på både hos andra bloggare och hos mig själv.
Jag tycker inte att bloggandet ska vara en tävling.
Och inte ska man känna sig pressad av bloggandet och kommenterandet heller. Jag är nog vad vissa skulle kalla dålig på att kommentera, men jag gör det när lust och tid finns och när det känns att jag har något att säga (inte alltid vetttiga saker , men ändå). Tycker att begreppet svara på kommnetarer är fel, för är det bara så att man svarar för att någon annan skrivit till en , ja då är det ju allt vi gör. Är det då ingen som vill besöka någon och lämna en hälsning ändå? kanske låter det knasigt, men jag hoppas att du förstår vad jag menar. har haft en lång vecka som äntligen resulterat i några lediga dagar för gubben, så min hjärna är lite avslappnad nu.
Jag har besöksräknaren för att jag tycker att det är intressant att se hur många som besöker min blogg. Men jag tror nog att de används på andra sätt med. Likaså med alla listor. Jag ser dem inte som en tävling, utan de är ju bra sätt för folk att hitta till nya bloggar, och avspeglar på ett ungefär hur bra de är om man kan grunda det på besök...

Nåväl, det här blev inte så bra som jag tänkt... Hade funkat bättre att ha en riktig dialog om detta istället för att skriva... Vi tar det i sommar då!

Förresten, i mitt bloggande så har jag regelbundet drabbats av prestationsångest och jämfört mina bilder med andras. Men det är ju grundta på min himla osäkerhet, som jag ibland glömmer av. Mycket av den har faktiskt blivit bättre av bloggandet.

Sköt om dig Lena!
Kramisar Hanna

Hanna i Det stora grå huset sa...

Och jag tycker att din blogg är toppen, precis så som den varit från första början!
Du är bra!
Kram

P.s Det som blivit bättre av bloggandet är min osäkerhet. Den har minskat lite av det menar jag. Även den som jag glömmer av ibland. Ifall det var oklart! :-)

Gúa sa...

Åhhh, du kloka underbara Lena!
Precis så här som du beskriver ska man ha det!
Inga måsten, utan en dagbok!
Nu fick du mig att fundera på att ta bort statistiken...*BRA*
För visst är det så, att man tävlar! Jag tävlar mot mig själv hela tiden och det har stått mig dyrt!
Jag håller på att reparera mig och det tar tid.
Den berömda väggen är inget att skratta åt!
Bloggen min är tänkt som självhjälp. Och jag tycker att det går bra för det mesta. Just nu när jag inte är på topp, så funderar jag om jag ska sluta.
Kommentera gör jag väldigt lite av, klarar inte den pressen. För det blir lätt en press, en typisk kvinnlig sådan. Allting ska liksom vara perfekt..:)
Men min förra blogg la jag ner pga. just den stressen och det kommer inte att hända igen.
En dagbok...det är precis vad jag också vill ha!
TACK!
Ha en underbar kväll och en ännu bättre morgondag!
Kraaaaaaaam...

vintage & shabby chic vackra ting i vardagen sa...

Hej!Jag har just börjat blogga.Det har fladdrat förbi...prestationskraven vill inte kalla det ångest.Men jag gör det till vad jag känner känns roligt och vad som hinns med.Men man får påminna sig om att... jag gör det i min takt.Goa ord...Min takt...
Må gott!

Tusenfröjd sa...

Hej Lena! Roligt att få träffa dig med idag. SÅ nu har jag ännu en blogg jag kommer att titta förbi på ibland. Så skönt befriande att läsa dina tankar och inte bara inredning:-)
Har funderat lite idag på det vi pratade om... Du får gärna maila mig: liv@ektv.nu
Ha en fortsatt underbar kväll/ Liv

Karin A sa...

Go kväll Lena! Du sätter ord på funderingar som ofta passerat genom mitt huvud. Det är lätt att det som är så roligt och ger så mycket glädje plötsligt inte är så kravlöst. Jag hoppas att var och en vågar lyssna på sin inre röst och bloggar för egen skull...

Något annat som jag håller med om är att det ibland är skönt att kameran inte är med. Man ser inte samma sak genom linsen som utan. Ha en bra fortsättning på veckan! Kram Karin