fredag 26 september 2008

Att se det stora i det lilla...

har jag ägnat de senaste dagarna åt. Några dagar hemifrån, i självpåtagen ensamhet, var vad jag kände att jag behövde. Det blev långa, långsamma, promenader i det helt otroliga höstvädret som vi välsignades med här på västkusten! I stugan har vi ingen TV så här års, så de kolsvarta kvällarna välkomnades med massor av stearin- och värmeljus. Det behövdes faktiskt för att hålla kylan borta.

Det gick ju bara inte att lämna kameran hemma i det vackra vädret så här bjuder jag på ett urval av mina Hallandsbilder.

Ugglarp

Vindpinad tall

Är detta små hängmattor för spindlar?

Det finns hur många som helst!

Strandängar

Daggfyllt lupinblad

Plats för känslor och tankar

Titta på havet - det försvinner!

Skönhet


Jag har så svårt för att bara vara, att göra ingenting. Far alltid omkring och plockar eller läser eller bakar eller sopar eller... Jag har helt enkelt myror i brallan. Har alltid önskat att jag skulle kunna lägga mig och somna på en minut som min syster kan och som min käre make kan. Men inte jag inte - minsta lilla distraktion så måste jag kolla - så att jag inte missar något!

Så jag har funderat på det - måste det nödvändigtvis vara negativt att vara en Duracellkanin? Naturligtvis kan jag förstå att vissa tycker att det är irriterande med människor som alltid är på språng, men jag tror ju att alla sorter behövs. Vad säger ni? Tänker ni på sånt här, alltså på hur olika vi är och att alla har sin plats i tillvaron? Jag försöker hitta någon formel för hur man kan vara den här människotypen och ändå finna ett sätt att hitta lugnet. Jag är supertacksam för alla tips jag kan få!

Förresten tror jag att många bloggare är som jag, speciellt när jag konstaterade att jag hade missat 71 inlägg sedan i tisdags morse! Herre min skapare vad det bloggas i stugorna...

Kramar från Lena

11 kommentarer:

Lilla huset på prärien sa...

Åh darling! Jag har saknat dig. Trodde nog du skulle komma hem idag men ville inte störa i fredagsmyset. Håller helt med dig om att vi är så olika. Jag är snabb, går snabbt, äter snabbt, pratar snabbt och bloggar snabbt ;) Men min käre sambo är så låååångsam när han ska göra sina utläggningar kring saker han funderar över... åh vad frustrerande det är!

Jag försöker dock att varva ned jag också mellanåt och då gör jag gärna det genom att läsa eller titta på tv. Dötittar liksom... eller slöläser en tidning. Då vilar jag mig. Behöver jag säga att de tillfällena dock är lätträknade?

Kram J

Karin A sa...

Men suck så vackra bilder! Sitter här och njuter. :) Ja du jag tror du har rätt, självklart finns det en plats för alla typer. Det känns som om många bloggare är som du. Själv är jag lite så, vill vara med överallt och alltid något på gång! Ibland önskar jag att jag var bättre på att bara vara - fånga dagen helt enkelt...

Önskar dig en riktigt skön helg! Kram Karin

Dubbelörnen sa...

Skönt med några egna dagar i lugnet... Men har du ingen värme i stugan??!!

Jag är nog både och ;). Har myror i brallan o har full fart, pratar snabbt o mycket. Men har också ett stort behov av ensamhet, lugn o ro.

Har funnit min plats i tillvaron här på landet o kan inte tänka mig ett liv i stan längre...

Kramar

lottens vita och gröna sa...

oh en riktig tvillinsjäl hör jag, duracellkanin, hihi! känner mig nästan dampig iblan..far omkring och gör massor, har jobbat massor med detta, har provat mycket...¨jag håller med dig också att det är inte negativt, så länge inte du känner det så, att det tär dig, det gjorde det på mig och min omgivning!du måste bestämma dig först att ge dig fasen på att gå ner i varv, det behöv massor av träning och inget sker på en dag, det är en avtrappning, för det första sluta med bloggkoll, det höll på att få mig galen och tärd av dåligt samvete..det ordanar sig ändå!börja promenera, lyssan på lugn musik, ljudbok...ingen tecno eller högvarvspop behöver vi...när det bränner till i skalle ska du ha en åtgärdsplan på vad du ska göra med händerna och springet, kanske börja sticka? sätt inte igån stora projekt, planera in göra och rekreation varje dag, håll stenhårt på det...stort lycka till, mejla om du vill mejlsnacka! lotten@rudu.se
varmkramlotten
ljuvliga bilder, sååån ro!

Brunkullan med Mosipperötter sa...

Oj vad vackert! Ibland glömmer man bort vad fint det är vid havet, när man bor en bit ifrån!

Barbie älskade jag som barn. Har bara pojkar, som varit totalt ointresserad:( Men jag har kvar mina i en kartong i förrådet. Hoppas på barnbarnen..hihi!

Istället har vi x-box, data och Wii...men så länge som de håller igång med massa idrott och utelek så får de sitta en stund då och då.
Förstår din ståndpunkt där dock:)

Hoppas du får en underbar helg!
Susanne

Karin A sa...

Hej igen! Du kan absolut plantera nävor nu. Köp på rean - perfekt! Det finns många härliga vita och rosa sorter...och utbudet varierar. Några som brukar finnas på många plantskolor är: Geranium sanguineum ´Striatum´ (jungfrunäva) som är helt underbar och blommar hela säsongen, Biokovonäva som blommar på försommaren men sen bildar en fin kudde och kronnävor, Geranium x oxonianum/alt. endressi. Jag gillar också brunnävorna, G. phaeum. På vissa plantskolor kan den finnas i en vit variant.

Hoppas det var till någon hjälp och att du hittar några fina nävor. Gå gärna in på den danska sidan Staudefeen. Där finns hur många fina nävor som helst...

Ha en härlig lördag! Kram Karin

Grodmamman sa...

Vilka underbara bilder du visar! Och vad skönt det lät med lite självvald ensamhet. Skulle också behöva det!=)
Jag skulle behöva lite av din duracellanda! Här går allt just nu väldigt långsamt, men orken finns inte där. Visst behövs olika människor och så länge man tycker att det är ok att vara som man är så är väl allt bra?!? Det är väl när man märker att man inte mår bra av att vara på ett visst sätt som man behöver tänka till!?!
Kram

elins tittskåp sa...

Så vackra och stillsamma bilder, verkligen frid över dem. Man behöver verkligen kontraster ibland om man vill lite för mycket i vardagen. Har själv blivit tvungen för hälsans skull att varva ner och inte vilja för mycket jämt. Det går en dag i taget och jag jobbar på det ständigt, men ibland "fuskar" jag och fräser iväg, men numera bara för kortare stunder. Det är svårt att bli en annan slags människa än den man är, men lite mer stillsamhet är inte dumt och ger så mycket tillbaka i form av tankar och känslor.

Lycka till med din "kanin", du verkar iaf uppskatta naturens läkedom, kram Birgitta

Guldkant På Livet sa...

Så otroligt vackra foton, de skulle kunna bli vykort! Blev full i skratt då jag såg om din 10-åring som skule ha kalas med ABBA-låtar, det var just det jag hade när jag fyllde 10 med, 1974! Mari.

Love Your Homes sa...

Hej Lena,
du verkar ha haft ett par härliga dagar vid havet. Det är något rofyllt med vatten.....ingen tv, what a blessing, för ett tag i alla fall.
Bloggkoll kanske har sina nackdelar...kram på dig, Ingela

linnea-maria sa...

Vilka vackra bilder. Tack för lite havsutsikt åt en inlandsbo!
Jag tror att alla människor är inprogrammerade med en bestämd hastighet. Min son tillexempel. Han sprang när han låg i min mage och han springer än, han kan inte sitta still på en stol utan sitter och studsar och sitter han still så är det munnen som glappar. Visst behövs alla typer, du får säkert massor gjort. Själv kopplar jag av framför datorn eller med en löptur i skogen. Ja prova chokladpuddingen den är jättegod! Kram /linnea-maria