Valborgsnöje i Skåne

Här har vi eldningsförbud så det blir inget valborgsbål på stranden för oss. Ikväll njuter vi bland annat av kokta kronärtskockor med lite smör. Hur firar ni valborg?

Vill också dela med mig av lillsippans illskrik när hon körde premiärhoppet genom vattenspridaren, vi skriver den 30 april, termometern visade 33 grader...

Jag har planterat i min nya rabatt, det blev rosa och vita löjtnantshjärtan, vit, dubbel akleja och daggkåpa. I helgen ska jag fröså sommarrabatten med vit vallmo (Poppy Bridal Silk), rosenskäror (Purity och Candy Stripe), myskmalva och daggsalvia. Som sagt, just nu känns inte inredning så intressant...

Soliga kramar/Lena

Upptäcktsfärd och glädjeyra

Helt oavsiktligt har jag haft lite bloggpaus, fast jag har läst hos er. Just nu, när naturen visar sig från sin allra ljuvaste sida, känns det som att varje stund är magisk och måste tas till vara, så inomhus är jag bara om jag måste!

Idag är det måndag och vårteckenutmaning också, så här kommer några bilder som säger en del om vad de senaste dagarnas värme gjort för oss i södern! I dagens inlägg är samtliga bilder klickbara!

Den tidiga rapsen har börjat blomma!

Och vårsådden spirar!







Vitsippsmattorna under de nyutslagna bokarna i skogen bredvid Sofiero.






Dessutom är jag veckans mest avundsvärda vinnare! Jag brukar sällan delta i tävlingar, men när underbara Marie med bloggen Vita ranunkler (och det är ju inte vilken blogg som helst, det är ju i själva verket en av de absolut populäraste och mest läsvärda bloggarna!) lottade ut en handgjord hylla kunde jag inte hålla mig! Nu vet jag att Triss-reklamen stämmer - ibland händer det!





Som en vinnare kände jag mig också när jag körde från Knäred i fredags efter lunch...


Lövskogarna på Hallandsåsen skiftade i de skiraste gröna färger ni kan tänka er och längs vägen mellan Laholm och Knäred kunde jag njuta av det ena torpet vackrare än det andra där de blygt tittade fram ur skogsbrynen.


Väl framme hos Mariette på Tulipa Blomsterverkstad gick jag halvt andlös från hörn till hörn och insöp allt det vackra. Som de har jobbat!!! Vilket engagemang och entreprenörskap! Och vilken fantastisk kvinna, denna affärsinnehavare/mamma/bloggerska...


Jag fick "låna" henne en liten stund från de översvallande glada kunderna och dricka en kopp kaffe med hembakt på innergården i gassande vårsol. Det blev den längsta stunden hon hade suttit i solen sedan värmen kom...


Här kommer lite inspirationsbilder!






Gammalt, slitet brädgolv och vackra skyltfönster.

Fågelburen räddade Mariette ur förra ägarens skrotsamling!





Det här tjejer - det är patina "på riktigt"!




Här har en och annan arbetstimme avverkats.




Var sak på sin plats...








Soldränkt innergård med spirande pioner bland mycket annat!






Ett litet nybygge med uteväxter, här har Mariette blandat spröjsade och ospröjsade fönster, jättefint!




Det här är en hit, tycker jag, småplock till egna arrangemang!





Jag kan lova alla er som gillar fina blomster- och inredningsbutiker att Tulipa Blomsterverkstad är värd resan! Som tack för att jag kom (!) fick jag en kruka med den allra härligaste ananassalvia av Mariette, den ska jag prova i en fruktsallad eller till något barbecue-aktigt.


Sedan körde jag genom det halländska inlandet, på småvägar, till stugan. Där har jag njutit det enkla livet under helgen. Bara vara. Känn på den...


Det blir nog inte skönare än så. Jo förresten, kanske med näsan i en nymornad barnnacke...

♥ Lena

Vårtecknen fortsätter

Lövsprickning

Ett så vackert ord! Avenbokhäcken är sprickfärdig av livslust och vi längtar efter att få insynsskydd... Nu känns det som att det inte är många dagar kvar tills jag vill trycka på pausknappen och bara njuuuta!

Jag är inte så förtjust i gula blommor, och de här dubbla primulorna var faktiskt vita när de planterades i rabatten för ett år sedan, men den blekgula honungslena färgen bara älskar jag! De får agera fotvärmare åt clematisen.

Humlen har redan ränt i höjden, det går med raketfart när den väl kommer igång, man kan se med blotta ögat hur den växer!

Pionerna och stjärnflockan trivs i solen under köksfönstret...

Och rabarber kan man skörda i Skåne, precis som jag anade, kolla bara här hos trädgårdsfotografen Annika Christensen som har bloggen Naturliga ting!

Sune gillar också vårsolen!

Är du nyfiken på hur långt våren har kommit på olika håll i Sverige? Gå in på Vivekas blogg Humlebacken så kan du klicka dig vidare i hennes länklista "Vårteckenutmaningen" i högerspalten.

Jag som är arbetssökande inser hur priviligierad jag är just nu, även om det finns andra delar av den situationen som är mindre rolig. Men alla ni andra, som fortfarande kan glädjas åt att ni har ett arbete, försök komma ut i friska luften och njuta en stund på lunchen, det gör gott för både kropp och själ!

Varm vårkram/Lena

Och vinnaren är...

Karin A med bloggen Ute och Inne som var nr 3 i raden som ville vinna tidningen. Hoppas du får glädje av den! Tack alla ni andra som var med och tävlade, bättre lycka nästa gång!

Kram/Lena

Rabarberkompott och annat smått och gott...

När jag läser igenom mina äldre inlägg känner jag att man lätt kan få intrycket att jag är det man brukar kalla "huslig". Det stämmer ju inte speciellt väl. Jag hatar att städa (det var därför vi köpte den där Ergo Rapidon, för då kan man dammsuga bort den synliga smutsen...), jag stryker aldrig, och då menar jag ALDRIG, fönstertvätt har jag delegerat till maken osv. Jag gör ju förstås det man måste ändå, som de flesta av oss gör.

Men baka och tvätta (jo faktiskt!) kan jag göra med glädje och utan att jag känner att jag borde/måste. Och idag har jag banne mig kokat kompott, första gången ärligt talat, saft har jag gjort en gång, fläderblomssaft, men syltat har jag heller aldrig. À propå ordet "huslig" känner jag att det är syltandet och saftandet som låter viktigast...

Och rabarberkompott gör jag gärna igen, det är ju så himla enkelt och så gudagott med vaniljstångsfröna i.




Till rabarberkompott hör gräddmjölk, gärna serverad i gammaldags kanna. Den här köpte jag hos Kicki på Countrystyle i påskas. Hennes butik ligger strax utanför Falkenberg, på vägen mot Ullared, kan vara bra att veta!







Världens bästa storasyster förärade mig den här kupan i gammal stil, hon hittar alltid rätt saker. Inköpt på Form & Interiör i Falkenberg.




Och bloggvänner är något mycket speciellt. Jenny med bloggen Hemma på Kråkered läste mitt gnäll över att jag inte kunde hitta en rosa slickepott från Rice, så då fixade hon det! En födelsedagspresent från någon jag aldrig träffat. Jag är så överväldigad, tack underbara Jenny!






Min mormor hette Jenny, hon gick bort redan när jag var liten, men hon sitter där uppe på sitt moln och ser till att jag har andra Jenny:sar som står mig nära, och allra närmast hjärtat finns ju Jenny med bloggen Lilla Huset på Prärien. Av henne fick jag det här halsbandet från Diddi. Hon letade efter något som var bara till mig och hittade det här med indiska figurer! Jag älskar både det och henne...

That's it for today folks', missa för all del inte utlottningen av Lantliv nr 5 som pågår t o m imorgon kväll kl 20:00, ni hittar det två inlägg längre ner.

Tillägg: Nog har våren kommit långt hos i Skåne, men rabarbern är köpt på Hemköp, fast nästa år planerar jag att odla i zinkspann och då får vi väl se när den kan skördas...

Kram/Lena

Häng med!

Sådärja - då är både man och barn ur huset, för första dagen på nästan en vecka... Tiden bara försvinner när hela familjen är tillsammans, allt annat blir oviktigt. Ett år äldre blev jag visst också, hoppsan, vad fort det gick! Jag fyller inte livet med år, jag fyller åren med liv, brukar jag säga.

Vår stuga är på 50 kvm och den enda innerdörren är den till badrummet. Det blev ganska högljutt viskande och smusslande för det rävsovande födelsedagsbarnet... fast vad gör det när jag gratulerades med skönsång och en nyplockat bukett vitsippor (tack D, tusen ggr bättre än en köpebukett!). Och så fick jag ju det jag önskade mig, högklackade träskor med vristrem från Moheda-toffeln! You pimped my ride! Mer glamour än så klarar faktiskt inte mina fossingar...

Jag gillar dem så mycket! Frågan är om jag kommer att använda några andra skor överhuvudtaget den här säsongen... Ni vet, når man inte högre än 163 cm över havet, känns fyra-fem centimeter extra som hela skillnaden!

Jajaja, jag vet, jag har lovat - nu kommer promenadbilderna.

Här står jag på altanen, nice view eh...?!

Den här stigen har små Lena-fossingar trampat i fyra decennier.

Nedanför vår stugby ligger Ugglarps Camping, länken finns här, en otroligt välskött camping, och tack vare den kan vi köpa färska frallor och morgontidning varje dag. De har inte öppnat för säsongen ännu, men de har många stammisar så boka i förväg!

Inte så konstigt med det läget.

Jag fortsätter söderut på Lövängsvägen, här ligger lite större hus en bit upp på berget med fri havsutsikt.

Om du klickar upp bilden, ser du en ö en bit ut, det är Marsten.

Det ska synas att man bor i Ugglarp.

Nu är jag nere vid svängen förbi Salleberget (Sallebjäret egentligen). Här ser man vår strand söderifrån.

Sallebergets södra sida, här får man ta med sig hundarna till stranden, och bilen också faktiskt.

Kristallklart vatten med solblänk.

Här har många fiskare vandrat med sin fångst på släp.

En stuga på berget som står väl gömd bakom gamla furor.

Hästmyra

Sallebergets norra sida, bort mot Döingaberget och Trossnäsberget. Här är ett paradis för oss som gillar att bada där det är långgrunt!


Där uppe, i översta raden, ligger stugan.


Som barn fick vi alltid höra: "Gå inte längre bort än till stora stenen!", det säger vi till våra barn också.

Uppe på Salleberget, ser norrut mot Trossnäsbergets fiskebod. På Sallebergets udde är det fantastiskt krabbfiske!

Uppe på Trossnäsberget, vänder mig söderut och får solen rakt in i kameran...

Norrut fortsätter blicken mot Långasand och Bobergs Udde.

När jag tittar på den här bilden känner jag nästan den heta eftermiddagssolen steka på mina axlar, när jag lite smådåsig givit upp det slöa strandlivet för dagen och styr stegen hem mot en svalkande dusch och ett glas med något iskallt...

När jag har svängt upp på den här vägen är det skönt att komma in i svalkan under furorna, nu är jag nästan hemma...

Tack för sällskapet! Den här promenaden var för er och för Ugglarp. Nu förstår ni säkert också varför jag längtar dit. Även om det är vårt paradis måste man ju kunna dela med sig av sina smultronställen!

Missa inte utlottningen av Lantliv nr 5 i föregående inlägg!

Kramar/L