Utetermometer i emalj från Sofiero Gård.
Jag brukar tycka att det är kul med omväxling. Man blir ju rastlös när den ena dagen är den andra lik. Här härskar lågtrycken, både ute och inne. Både vädret och jag är på dåligt humör. Jag är vad vi i Skåne kallar "pibesill", på rikssvenska "lipsill". Det är en ganska ny upplevelse för mig. Jag var den som alltid bet ihop, ni vet "det som inte dödar, det härdar!". Tack för den ja! Mindre kul för omgivningen, en som aldrig säger och ännu mindre visar att den tycker att livet suger, blir ju ganska outhärdligt redig!
För varje dag som går blir jag mindre redig och jösses vad skönt det är! Några dagar i månaden är ju många av oss ganska förbannade för ingenting. Då kommer alltid tårarna, förr eller senare. Annat var det för tre år sedan, då åkte jag hemifrån i en vecka för att barnen skulle slippa ha en mamma hemma som bara grät från morgon till kväll. Då levde jag fortfarande med föreställningen att det är skadligt för barn att se sina föräldrar gråta. Den föreställningen har jag grävt ner under en sten. Vi vuxna måste visa våra barn att vi också är människor, annars växer de också upp med föreställningen att de som vågar släppa fram tårarna är svagare! Och pojkarna har det ännu svårare, det fattade jag härom dagen när jag hörde en femåring säga
"Titta pappa, jag började inte böla fast jag slog mig!"
Sorgligt, eller hur? Det är det också att jag kände mig tvungen att ta på mig solglasögon även om det regnade när jag gick ifrån min samtalsterapi. Jag testade att gå utan en gång, bara en liten bit. De jag mötte tittade förvånat på mig, sedan vände de bort blicken. Vad är det som är så farligt med tårar? Någon som har en bra förklaring?
Det blev ju mycket inredningsbloggande idag, sorry...
Lena
PS: Nu hade jag först tänkt ta bort kommentarsfunktionen, men "what the heck", skriv om ni vill! DS
27 kommentarer:
Pussgurka....
Vilka underbara foton!
Jag är en riktig lipsill jag med. Gråter när jag är ledsen, när ngn annan är ledsen, när något är gulligt, när jag blir arg osv. Helt hopplös! Men det struntar jag i!! Det är skönt att få gråta!
Tror du inte att människor inte vet vad de ska säga eller göra när någon är ledsen, att det är det som får dem att titta bort?
Hoppas att du får en bra dag!!
Kram
Jobbigt!! Men förhoppningsvis känns det bättre snart!
Kram på dig!!
Du är bara så bra! :)
Rastlös känner jag mig också när vädret är så här. Irritationen härskar o stressillavarslande känslor börjar göra picka fram...
Här är det badrummet o student deadline som får mig att gå i taket.
Har också "mognat" sedan ett antal år o ger blanka tusan i vad folk tycker o tänker. Jag är hur blödig som helst. Gråter av ilska, av sorg o av glädje, eller bara för att *gapskrattar*.
Här hemma har inte sonen varit förskonad fr varken tårar el stormande känslor. Jag tror han mår bra av detta el så intalar jag mig detta. Tror att inget av det som han ska möta framöver, kan bli värre än hans galna mor *gapskrattar*. Det är sant!
Stor varm sympatikram
Förstår dina känslor idag vid lågtryck. Samma här uppe i norr.
Vill du inte ha kommentarer;-?
Fina bilder!
Carin
Hej sKära! Dotra sover vidare i bilen så jag sprang in för att läsa. Förhoppningsvis har det numera blivit i alla fall till ett "mellantryck" eller? Tack för idag, det var jättemysigt... om än lite svettigt med I i högsta hugg *ler*
Kram Jenny
Ja du.. känner igen mig precis!! Dina ord är verkligen något att fundera på för många tror jag!
Kram /Anna
Hejsan Kära du.
Ja ibland så är det bara svårt här i livet.
Men det blir bättre sen, det är faktiskt så, fast man inte tror det just då.
Man ska gråta tycker jag, det har vi fått som en gåva för att lätta på trycket.
Och att vara.......bara vara, sig själv, det kan bara bli rätt, trots att det är jobbigt och trots att livet kan kännas outhärdligt så går man vidare och sen så blir det bättre igen.......det är faktiskt så.
Om jag skulle ge ett råd då skulle det vara så här. Gråt, känn smärtan, acceptera den, gråt mer, och sen brukar det lätta.
Jag har också mått dåligt, tidigare.
I dag så accepterar jag nog precis allt som jag är och som jag bär.
Den enda tröst jag kände var när jag tänkte, okej nu är det så här, nu tar det så här ont, låt det ta ont.........sen blev det faktiskt bättre.
Var stolt över om någon såg dig, och var övertygad om att många av dem har själv gråtit.
Jag önskar dig att helt våga vara du, och att tro på att allting kommer att ordna sig, för det gör det. Kram,många kramar och sköt om dig.
Jag har gett dig en award tidigare, kanske du inte sett det, men jag skickar en hälsning och om du orkar så finns awarden på min sida längre ner.
Kom i håg allting ordnar sig till slut!!!
Kram Zara.
Hej! Jag är likadan. Men det blir bra sedan. Ha en fortsatt bra vecka. Kramar Birgitta
Hej
Det var jättegulligt av dig att skriva så till mig.
Det skulle verkligen vara underbart med bullar.
Hoppas du tar hand om dig ibland så kan det bli lite för mycket att ta hand om andra och man kan lätt bli utbränd, det är så oerhört viktigt att ta hand om sig själv.
Vi som har den tendensen bör ge oss egen tid.
Lycka till med bullarna.
Och kom ihåg det är aldrig något tvång att skriva till mig.
Om du behöver en vän i nöden så lyssnar jag. Om inte så går det också bra, det ska vara otvunget att komma till min blogg.
Lycka till med bullarna, du har rätt det doftar underbart med nygräddade bullar.
Många varma kramar från mig till dig.
Vita Zara
Hej Lena!
Du tar andan ur mig idag!
Jag blir tårögd och berörd av vad du skriver och när du sen avslutar med de vackraste bilder man kan skaffa sig så är det suveränt!!!!
Jag tycker detta var så bra!
Och kommentaren från den 5-årige pojken önskar man ju att den inte skulle behövt komma från en liten pojkes mun som ska få gråta så mycket han bara vill!
Vad lär vi våra barn?
Är det inte okej med känslor...vad har vi kvar i vår värld av medmänsklighet om man inte får visa sorg och glädje.
Allra största kramen till dig Lena!
Du är underbar!
Och jag är så glad att jag fick träffa dig!
Mariette
Tjingeling....du får va hur grinig du vill=)....ibland behöver man bara lätta på trycket...tror att det är nyttigt att gråta, eller att visa känslor över huvud taget.
Jag har alltid kallat mig för realist, men har med tiden fattat att jag faktiskt är en pessimist....så det är vad jag behöver jobba med .....
KRAMEN från Line "pessimistisklipsill"
Visst är det jobbigt med människor som gråter och jag har nog tillhört de där som gömt mina tårar för barnen. Eftersom jag har en son så försöker jag numera att visa mina känslor mer. Säger till honom att det är ok att gråta o s v. Och ibland är det så himla befriande att få låta tårarna rinna!:)
Kram
Tårar renar oss inifrån!
Så böla på du, det är rena spa:t.
Kramor
anna
TACK för dina utomordentligt rara ord inne hos mig - du goa rara!!
KRAM Jes ♥
Tårarna sinade här för några år sen, ganska skrämmande. Undrar ibland när det kommer med urkraft.
Bra att du lättar på trycket. Nu när jag funderar över det så skrek jag aldrig avgrundsvrål innan.
Stor kram
/Jea
Ibland måste man ha en rejäl tycka-synd-om-period för att kunna jämnföra hur bra man mår för det mesta! Och du... alla mår bra av att se en medmänniska gråta. Lite mer öppen ledsamhet skulle göra alla hårda kids/vuxna mjukare... tror jag. Oftast är det ju så nära mellan skratt och gråt.
Bamsekram till dig. Eva-Mari
Så bra du skriver :) Känner igen mig, även om jag inte har barn... Men en man som får står ut :)
Tusen tack för ni kom förbi igår och för den otroligt vackra presenten!! Gulliga ni. Kramar i massor. Jannice
Ja du, det är en bra fråga. Folk vet nog inte riktigt hur de ska bemöta en gråtande människa, kanske känner sig hjälplösa...inte vet jag.
Jag är också enormt gråtglad (konstigt uttryck kanske för jag gillar verkligen inte att gråta) men jag gråter på skolavslutningar, på sorgliga filmer på lyckliga filmer jag tom på tecknade reklamfilmer:)
Väljer tom att inte gå på vissa biofilmer enbart för att jag vet att jag kommer storböla och låta i biosalongen...
Hmm konstigt det här att vissa inte gråter alls, vi andra har fått deras del...
Kram Gunilla i Singapore
Ja man kan inte vara på topp jämt!!!!! Ha de gott kram
du lilla söta pibesill, du skriver så klokt så klokt, sitter och nickar, är det sveskt fenomen det där att bita ihop och gråta gör bara loosers, vet du jag tror att det är precis tvärtom...de som kan/vågar fram med tårar har känslor och vill man väl inte va utan! gla är jag att jag mött på dig lena! stoooooooorkram lotten
TACK SÖTA DU!!!!!!!!
ud, vad du skriver fint och visar härliga bilder!!!
KRAAAAM till dig!
Hanna
Absolut inte rädd för tårar..vi visar alla känslor öppet ilska som glädje. Våra barn tycker inte om när pappa och mamma bråkar, men vi brukar säga att barnen bråkar och att vi också måste få vara arga. Min son han gråter varje morgon när han måste gå upp ur sängen..puh. Själv har jag märkt att tårarna kommer mer sällan..men när mamma gråter då tröstar barnen mig och vet att min akänslor är äkta.
Kram på dig kloka kvinna./Lotta
Hej underbara Lena,
vilket inlägg! du skriver så fint och klokt, jag börjar fundera massor! Är också en lipsill av stora mått, fast jag har liksom aldrig trott det själv förrän nu på senare år.
Och jag tror det är jätteviktigt att gråta!
Här kommer en ovanligt stor och varm kram till dig
/från en lipsill till
Nu skriver du så där igen att jag får fundera och fundera. Mycket tänkvärt. Kram
Nä, vad är det för farligt med tårar egentligen? Är det inte tårar som ska skölja bort ledsenheten, deppigheten och sorgen? Kan väl aldrig vara bra att hålla det inom sig. Själv gråter jag som en fontän när jag tänker på min saknade mamma, när jag ser sorgliga filmer eller böcker.
Och om man aldrig vore riktigt ledsen, hur skulle man då veta hur det är att vara riktigt glad?
Hej goa du!
Vilken fint inlägg..känner igen mig i det där om hur man är en gång i månaden..jag blir oxå en lipsill och jag tror att alla är ute efter mig o vill mig illa*fniss*
Vilka härliga bilder du visar oss,
Ha en jätteskön helg vännen!
Kramis Jenny
Skicka en kommentar