Insikter

Många av oss har hört sägas att en bild kan säga mer än tusen ord. Det håller vi nog oftast med om. Men då tänker vi oftast på bilder som serveras färdiga, som konst eller som fotografier. Inte på våra egna bilder.

Jag ritade och målade mycket som barn och blev så småningom ganska bra på att få det jag ritade att föreställa det jag ville. För många är det inte så, oftast för att vi har förutfattade meningar om vad som är vackert. Kanske har någon sagt något taskigt om en av våra teckningar så att vi känner att vi inte kan. Då slutar vi måla och rita för vi har lärt oss att vissa är konstnärliga och andra inte.

I mer än ett års tid har jag gått i något som heter bildterapi. När jag blev föreslagen av min samtalsterapeut att prova det, tyckte jag att det lät förfärligt flummigt. Jag ville veta vad det skulle vara bra för, veta vad det skulle ge rent konkret - ett resultat. Till svar fick jag bl a att vi ofta gömmer oss bakom ord. Jag tror att bildterapi är alldeles fantastiskt bra för oss som är verbala eller som har svårt för att hitta en känsla - som tänker mer än känner.

Jag har gått i grupp, vi är fem personer plus en terapeut som handleder oss. Vi börjar med en liggande avslappningsövning, ibland till musik, ibland utan. Under avslappningen ska man vara uppmärksam på vad som händer inom en, en form, en färg, en bild. Ibland får vi ett tema som man kan spinna på, ibland inte. Efter ca 15 minuters avslappning, går vi in i målarrummet där vi får en stor bit papper (vitt eller brunt/oblekt) som vi nålar upp på väggen. Sen målar vi det som har kommit till oss under avslappningen. Man kan använda akrylfärg eller pastellkritor. Penslar eller svampar. Vi målar kanske 30-45 minuter. Sen pausar vi. Därefter tittar vi, under tystnad, på en bild i taget och ser varje bild som om det var vår egen. Vilka känslor kommer till oss när vi ser en bild? Därefter får var och en i gruppen tala om vad den känner inför bilden, även terapeuten. Man ska alltså inte säga vad man tror att den som målat bilden tänkt eller känt utan vad man själv tänker/känner. Det är jättehäftigt att få höra vad andra känner inför det jag har målat!

Det allra häftigaste är mina egna känslor som kommer upp när jag målar, speciellt när jag släpper prestationskraven. Ofta är det nämligen så att det jag målar skulle jag aldrig klarat att förmedla med ord. Bilden blir som en förklaring till det som är för svårt att säga.

Efter moget övervägande visar jag några av alla bilder jag målat. Det känns bra att visa dem nu. Det här är jag och mina inre bilder. Jag vill skriva detta inlägg för att - om möjligt - ge fler som behöver det, vetskap om behandlingsformen, och ge andra förståelse för att terapi kan ha olika former och fylla olika behov.

Igår bestämde jag mig för att sluta med bloggkoll. Jag har tillbringat för mycket tid framför datorn och det mår jag inte bra av. Det blev som ett tvång att kolla inlägg minst två gånger om dagen. Den tiden kan jag använda till något annat och bättre. Det blir svårt att sluta att hålla sig uppdaterad varje dag på era fina bloggar. Balans - ni vet...

Gör något som du mår bra av idag! Lena