En fröjdefull Jul...

...önskar jag alla läsare och bloggvänner - jul för mig, det är glädje och gemenskap, tända ljus och lyckliga barn - idag får min stora flicka symbolisera allt det där.

Ha en magisk dag!

♥

Lena

dripp dropp

Bakom mig står granen så grön och grann i stugan och låter dripp, dropp ner på tidningspappret.

Lackstängerna glödgas och drippdroppar de också ner på snörena. Hela huset doftar jul.

Barnsligt lycklig

Snö och blå himmel...

Entrén till Sofiero Blomster och Trädgårdshandel, idag såg det ut som ett pepparkakshus med kristyr

... några minusgrader så att det biter lite i kinderna

Idag har vi varit iväg hela familjen och omsorgsfullt valt ut en gran på odlingen.

Nu har jag ledigt fram till jul - ska verkligen njuta av att ha tid med barnen under dagarna och att laga just den julmaten som vi faktiskt tycker om och längtar efter.

Många av klapparna är inte köpta ännu men jag tror nog att det blir jul ändå. Ser fram emot att plocka fram inslagningspapper och göra vackra paket. Hur ser era paket ut i år?

Kram på er alla ni härliga bloggvänner!

Lena

Tålamod

Bild från i somras - auktionsveckan i Gagnef - Leksandsstol i barnmodell

Hej alla kära go'a bloggvänner! Ni är minsann ett tålmodigt släkte - tänk att ni kikar in här hos mig emellanåt fast jag är typ världssämst på att uppdatera just nu...

Men jag vill inte sluta blogga bara för att jag inte orkar/har lust just nu och för att dagsljuset sagt "bye bye" långt innan jag kommit hem för dagen och gör det stört omöjligt att fotografera med min lilla kompaktkamera utan blixt (jag tillhör den ökända gruppen vi-som-hatar-att-fotografera-med-blixt).

Detalj från entrégrinden till Hildasholm i Leksand

Jag har mycket att skriva om egentligen men jag vill att text ska följas upp av bild och jag orkar bara inte sätta mig och surfa runt och leta fina bilder på nätet. Nu sitter jag framför datorn mellan kl 9 och 16 varje dag och då är man inte så sugen att sätta sig där igen fram på kvällskvisten. Så - bara så att ni vet, alla ni där ute som har möjlighet att njuta av det lilla dagsljus vi har just nu - TACK, jag blir sååå glad av era bilder!

Ornäsbjörk

Och min högt älskade farbror, han har flyttat till änglarna. Vår värld är en vacker själ fattigare.

Stor kram

Lena

Underbart onödigt

Julstämning på Sofiero slott för sista gången.

Då kan det inte hjälpas att regnet står som spön i backen

och termometern visar på 10 plusgrader.

Hela familjen byltade på sig tåliga kläder och stack fötterna

i rejälaste gummistövlarna.

De här små snöflingorna, utstansade

av näver får bli dagens bidrag i kategorin

onödiga underbarheter.

Tror de blir alldeles ljuvliga som en liten slinga med

tunn, tunn silvertråd - i granen eller i min stora ormhasselgren.

♥

Lena

inget är som väntans tider

Vart tar veckorna vägen?

Med den här farten är det snart vår - igen!

Bäst att förbereda advent i god tid

(fast egentligen killar det bara i fingrarna,

ni andra verkar ju också känna av det...)

♥
Lena

Vemod

Nästa år, när vi tänder ljus på Alla Helgons dag, får vi tända ett extra ljus.

Vår G, svårt sjuk i magcancer som spridit sig till både levern och lungorna kommer inte att vara bland oss längre. Jag har aldrig firat en jul utan honom, inte våra barn heller. Vi ber för att han finns kvar det här året...

Inför döden är vi alla lika.

Bästa parodin just nu!

Bild lånad från nätet

Jag vet, de har fått alldeles för mycket utrymme i media men jag skrattade så mycket åt det här klippet så tårarna rann. Och att skratta mår man ju bra av så varsågoda! För er som helt struntat i att titta på Svenska Hollywoodfruar kanske det inte är så kul, men kika ändå i all sin dar! Vilken blev din favorit?!

Allmogemönster

Hej alla raringar! Här kommer det ett litet livstecken från mig, jag har haft lite andra prioriteringar senaste månaden och kommer förmodligen att ha det även en tid framöver, bara så att ni vet! Men jag finns här och kikar in hos er alltsomoftast.

Några av er har mailat och kollat läget, tack så jättemycket för det, ni är underbara! Det är ingen fara på taket, jag har blivit working-girl igen, hela familjen får nya rutiner och så har jag en mycket nära anhörig som är riktigt dålig, då hamnar bloggen långt ner på listan, åtminstone för mig...

En särskild hälsning vill jag passa på att skicka till Zara med bloggen House of chandeliers, du är en ängel på min axel! Ni som ännu inte besökt Zara måste verkligen göra det, hon är en alldeles enastående människa!

Inspirerad av det senaste numret av Lantliv, där de visade vackra kläder i allmogestil, måste jag bara visa mina vantar från Flash! Jag kan inte se mig mätt på dem, de är helt enkelt underbara! Handbroderade och fodrade med fleece. Vi hade vår första frostnatt häromnatten, ovanligt tidigt faktiskt, så då passar det ju alldeles lysande med nya fina vantar. De andra bilderna visar en säkert 15 år gammal ullväst som jag inte haft hjärta att göra mig av med, den är också från Flash faktiskt, och känns helt rätt just nu, sitter bara lite tight om ryggen... Hrrrm.

Hoppas ni har det fint alla ni go'ingar därute i bloggvärlden, jag är så glad att jag får vara en del av den här gemenskapen!

♥

Lena

I love Småland

Vilken härlig helg vi har haft! Barnen och jag följde med min väninna K och hennes barn till deras stuga utanför Sävsjö. Där har vi njutit i fulla drag av det fantastiska sensommarvädret, plockat svamp, fiskat, spelat spel - ja allt sådant som laddar batterierna!






Skogens guld.



Vi rodde ut med ekan i sjön och klev i land på en liten holme, vattnet var spegelblankt, fåglarna kvittrade, molnen speglade sig i vattnet. Krokarna agnades och sedan var det bara att vänta på napp...



Naturen är vår främsta konstnär.



Dagens fångst! En mindre som lurar i vassen!



Lupinerna har sin andra blomning, doften är bedövande försomrig men nu blir bakgrunden en annan, med skimrande höstfärger.

♥

Lena

Tillägg: Måste bara tala om att det här med att lupinerna blommar för andra gången, är en ren gissning från min sida! Det kan ju naturligtvis lika gärna vara så att försommarens blommor frösått nya blommor och att det är de som hunnit blomma nu tack vare sensommarvärmen!

Solgul fiskgryta

Gårdagens söndagsmiddag. Attans, vad gott det är! Kan varieras i det oändliga men igår blev den såhär:

ca 8 portioner

• en försvarlig klick smör
  
• 2 gula lökar, finhackade

• 3-4 vitlöksklyftor, finhackade

• en stor grön chili, befriad från kärnor och hinnor, finhackad

• en fänkål, grovt hackad, spara det "dilliga"

• en halv rotselleri, grovt hackad

• 7-8 råa potatisar, delade i småbitar

• 2 kuber fiskbuljong

• 2 pkt saffran

• vatten eller vatten + vitt vin

• 1 pkt torskfilé, skurna i kuber

• 2 portionsbitar laxfilé, skurna i kuber

• ett gäng oskalade räkor, skalas

• kanske en klick sambal oelek

• 2 dl vispgrädde

Ta en ganska stor emaljerad gryta. Smält smöret så det börjar puttra lite, häll i löken och låt den mjukna, gärna med locket på, låt stå kanske fem minuter på medelvärme. Häll i chilin, fänkålen och rotsellerin, låt stå och fräsa/puttra 5-10 minuter till så att smakerna "gifter sig". Häll i saffran, rör om. Ljuvliga dofter sprider sig...

Smula ner fiskbuljongen bland grönsakerna, rör om och häll därefter i vatten, ca 2 dl, det ska inte täcka grönsakerna. Lägg på locket och låt stå ca 15 minuter. Sen ska potatisbitarna ner, då får man hälla på lite mer vatten. Puttra 15 minuter till, känn efter så att potatisen är hyfsat mjuk. Vänd försiktigt ner fisken så att den inte går sönder. Häll i grädden och låt stå 5-7 minuter, det ska koka upp. Smaka av med mer salt och lite sambal oelek om du vill ha lite sting, dra från spisen och lägg i de skalade räkorna och "det dilliga" från fänkålen. Njut med en bit baguette!

Krans och höstens skatter

Det här är lördagens fynd. Hedentorps plantskola i Ängelholm hade trädgårdsloppis och jag jublade inombords när jag hittade den här mäktiga kransen till fyndpris. Ruff och genuin, så som jag gillar det.





Efter frukost i morse tog Alicia och jag cyklarna och en korg med fika och gav oss ut i skogen. I sakta mak så man hinner prata och titta på allt runt omkring.




Lärken har så vackra kottar, de blir ljuvliga i en krans.





Kastanjerna tycker jag är som vackrast när de fortfarande ligger gömda i sitt bo.





Mitt andra fynd på plantskolan blev två kraftiga, fina exemplar av clematisen Miss Batemann, fröställningarna är nästan lika vackra som blommorna!

Och du, jag fick jobbet. Glad är jag, tack för alla lyckosparkar, ni är för härliga!

♥ Lena

Höst

I morse var det dags, temperaturen hade sjunkit under tio grader under natten. Då är det höst utan återvändo. Så idag ska jag traska upp till förrådet och hämta stora kassen med tjocktröjor, har faktiskt längtat lite efter dem. Och sjalarna. Och stövlarna som blir fina i höst med tjocka strumpor och en klänning eller tunika i tyg som faller vackert.

Idag vill jag också tacka och buga extra djupt. Jag firade nämligen ettårsdag på bloggen för lite sedan och ser nu att jag haft över 20 000 besökare. Det är helt otroligt, jag kan inte förstå det.
Och många av er, tar er tid att lämna en hälsning till mig. Si sådär tjugo stycken varje gång jag skriver något. Det är därför jag inte vill sluta blogga, jag har ju er, ni är en trogen skara och jag saknar er när det dröjer mellan gångerna.

Jag var på anställningsintervju härom dagen. De hade googlat på mitt namn inför mötet och hittat bloggen via en kommentar jag lämnat någonstans, med hela mitt namn för ovanlighetens skull. Det berättade de i slutet av intervjun och det sköna var (jodå, jag vet, de kan läsa det här också!) att frågorna de hade ställt innan, visste de nog redan svaret på, för de hade läst dem här! För här är jag mig själv, det kanske har sitt pris, det kan bli intimt och utlämnande ibland, men det är så jag vill ha min blogg.

♥

Lena

Söndag hos mig

Lång frukost med två tidningar och tre koppar kaffe.

Duscha lääänge.

Bläddra i fina böcker och lockande tidningar.

Inventera skåpen och baka kakor utifrån vad som finns hemma.

Ut i vårt gröna rum, ta vad jag har, lite mossa, en klase humlekottar, naturbast och maskstungna äpplen, det blir dagens guldkant på livet.

Nu blir det små köttbullar, potatismos med sex nävar kärlek, rårörda lingon och ett glas iskall mjölk, mmmm.....

att dela med sig

Eftersom flera av er frågat: Loppisen i lördags gick bra, vi fick sålt en hel del, men böcker är verkligen iskallt på loppis, inte ens 5 pocket för en tjuga gick hem! Men tre mattor, korgstol, spjälsäng och svenskt glas gick bra. Och nu ska jag vara så snäll och dela med mig av förtjänsten till den goa, rara skattmasen, tänk så glad han blir (det måste vara en han, en riktigt grinig en, i lite för trång grå kostym med för korta byxor och kortärmad polyesterskjorta med svettringar under ärmarna). Parkeringsböter och kvarskatt kvalar in på ungefär samma popularitetslista hos mig.

Nya fina ljuslyktor från tine k home

Det vi inte blev av med, t ex en full blå IKEA-kasse med gosedjur och dockor, några bananlådor med knoppussel, spel och böcker, ska jag köra iväg med imorgon. För efter idogt letande efter "rätt" mottagare, fick jag till slut, genom verksamhetschefen på socialförvaltningen, kontakt med Agneta som är barngruppsamordnare. För barn i familjer i behov av stöd - här i stan, i vårt land.

Det blir dagens tips till er som rensar i röran, ge vidare!

Ett litet förtydligande i efterhand: Nej, jag tänker inte skatta för mina loppisinkomster, än så länge är de skattebefriade. Däremot fick jag en saftig kvarskatt som loppisinkomsterna går till, det var så jag menade!

♥

Lena

Må-bra-vackert

Lyckliga jag som bor fem minuters cykelväg från Sveriges vackraste park 2009! Sofiero slottspark fick ju äntligen och mycket välförkänt, utmärkelsen i fredags. Igår var jag där och bara njöt. Och ni förstår säkert vilken lyx det är att kunna göra det när man vill, parken är ju öppen året om. Under dagisåren gick förskolorna i byn ofta till slottsparken och lät barnen njuta av de stora ytorna och de härliga, vindlande gångarna i ravinerna, så våra barn ser på parken som om den vore vår egen trädgård. Det finns träd att klättra i och just nu dignar träden av frukt och buskarna av bär, bara att smaka!

Ett tips: Kommer ni ihåg att jag gick kurser i bl a blomsterbinderi förra hösten? Kursledare är Anna Leibel, och hon har numera en egen hemsida där man kan läsa mer om hennes kurser och frilansjobb, http://www.annaleibel.se/. Det finns ett galleri där ni kan njuta av sagolika bilder på arrangemang gjorda av Anna, fotograferade av Görgen Persson. Jag säger bara: njut och inspireras!

Björnbärstider

Enkel och god björnbärskaka

Du behöver: 2 dl socker, 2 dl mannagryn, 1 och 1/2 dl kokosflingor, 1 dl vetemjöl, 4 tsk bakpulver, 2 tsk vaniljsocker.

Blanda ihop allt detta i en bunke.

Häll i: 3 dl mjölk och 1/2 dl flytande margarin. Rör ihop till en smet. Häll i smord, bröad form med löstagbar kant. Strö över ca 250 g björnbär eller hallon, färska eller frysta, det går lika bra vilket som.

Grädda i mitten av ugnen i 35 - 40 min. Smaskens!

Psst! Serveras imorgon med en kopp kaffe för 10 kr...

Mitt i röran

HERREGUD! Vilken mardröm för en estet - varenda plan yta (nja, nästan...) i huset är täckt av grejer som förhoppningsvis ska hitta ny ägare på lördag. Hela helgen gick åt till att rensa på vinden, något som inte gjorts på sju år, ni kan ju själva tänka er...

Läste Gúas inlägg tidigare idag, hon rensar ju också i röran, men jag kan just nu bara säga att själva rensandet är ju en sak, man ska ju bli av med grejerna också och det sker ju inte av sig självt! På lördag kväll hoppas jag innerligt att jag slipper bära in en massa igen... Men bort ska det, för det vi inte säljer ska skänkas till välgörande ändamål!

I "livet-efter-loppisen" ska jag inte vara en material girl, har jag tänkt. Jag klamrar mig fast vid minnet av de ljuva veckorna i första egna andrahandslägenheten på Kungsholmen i Stockholm (1989, Alströmergatan 32), det var maj månad och på radion hörde man "Hon har ett sätt" med Christer Sandelin *nynnar*. I drygt en månad sov jag på en madrass på golvet, i köket fanns en köksstol, ett balkongbord, några glas, muggar, tallrikar och bestick. Åh vad jag kände mig fri!!!

Egen lägenhet, vilken lycka! På t-shirtar man kunde köpa på Akademibokhandeln ute på universitetet, stod det "Den som har flest grejer när den dör vinner!"...

Bakom mig ligger t ex högvis med böcker, undrar om någon vill köpa dem. Jag kommer aldrig att köpa en inbunden bok igen. När den en gång är läst, blir den stående i hyllan och samlar damm. Vi har ett alldeles utmärkt bibliotek i byn och jag har ju inte så bråttom att jag inte kan vänta tills det blir min tur att läsa.

Inte så bråttom som den medelålders mannen på Telia härom dagen. Han stod och pratade med en av säljarna och var så stressad och ängslig över om och när han skulle få sin nya I-Phone. Trodde hon (säljaren) att han skulle få den med nästa sändning, när han stod på 40:e plats i kön...? Vad GÖR folk med sina I-Phones, snälla berätta för mig, för jag fattar inte hur man kan bli så besatt av en pryl!

Nu ska jag fortsätta att skriva mina små prislappar, annonsen är bokad, skyltarna uppsatta. Nu hoppas vi på bra väder och många glada loppisbesökare! LÖRDAG den 29/8 kl 10 - 18, på Galoppvägen i LARÖD - följ skyltarna!

Välkomna - ni som kan!

♥

Lena

"Tack för allt du har gjort för mig!"

Idag är det födelsedag här i huset, lillflickan blir åtta år. Finns det något bättre än födelsedag när man är barn? Önskelistan skrevs för säkert en månad sedan men innan dess, en kväll när vi låg och pratade, frågade jag vad hon önskade sig mest till sin födelsedag. Då funderade hon en stund och så svarade hon

"Jag önskar mig det jag får".

Då kom det en liten tår på mammakinden.

Igår efter skolan hjälptes vi åt att baka sockerkaksbottnar och handla grejer till tårtdekorationen för det skulle minsann bli en katt-tårta, en rund tårta med ett Sune-ansikte på. Jaha, det är bara att försöka! Jag ritade ett förslag som godkändes.

Morgon med rävsovning, skönsång och paketöppning. Lyckliga illskrik, snabb frukost och iväg till skolan och ännu mer skönsång och hurra-rop. Så kom hon hem, den nyblivna åttaåringen, vi hjälptes åt med tårtdekorationen och sen, innan hon går upp för att leka med sina presenter, stannar hon till i dörröppningen, vänder sig om och säger:

"Mamma, tack för allt du har gjort för mig!"

Många tårar rann ner för mammakinderna...

Jag är den första att skriva under på talesättet att "action speaks louder than words", men att höra ett litet barn säga något som träffar så rakt in i hjärtat - det slår allt!

Här har ni katt-tårtan! Det finns ju inget grått strössel så efter moget övervägande fick det bli en brunmaskad birma, lakritströssel lät inte så gott...

♥

Lena

I det här huvudet pågår en ständig dragkamp! Men vilken tur att jag fortfarande kan skratta åt mig själv! Att det är svart eller vitt, bra eller dåligt, på eller av som gäller hela tiden.

Någon gråzon finns o-f-t-a inte när det gäller bilden av mig själv, att bara duga som jag är. Så då bloggar jag och skvätter ut hela baljan med självförakt till allmän beskådan, lika bra det liksom! Kolla här - är jag inte bäst så har jag inget existensberättigande, det fattar ni väl?!

Det är väl tur att man har rätt att ändra sig, att den där mörka tunneln inte visade sig vara så evighetslång och att jag inte behöver vara både prisbelönt fotograf och nobelpristagare i litteratur för att få blogga!

Det kommer säkert tider och stunder när jag ramlar ner igen, fast då kanske jag bara tar en låååång paus, som många av er så klokt skriver. För det är ju faktiskt ingen annan som bestämmer när jag ska göra inlägg...

Ni som brukar läsa min blogg vet ju redan att till mig kommer man inte i första hand om man vill bli inspirerad i inredningshänseende, jag flyttar bara runt på mina gamla loppisfynd, ytterst sällan tillkommer något nyköpt, jag suktar ofta och gärna över vackra hem men trivs väldigt bra med det jag själv har, trots att det kanske inte platsar i något inredningsmagasin. Jag är kort sagt som vilken girl-next-door som helst! Jag är ju jag helt enkelt, men det är en helt annan historia.

Tack för alla stödjande kommentarer, mail och telefonsamtal, ingen nämnd och ingen glömd. Nu står jag upp igen, nej förresten, jag kryper omkring på vinden och rotar omkring i gamla kartonger, för nu minsann, nu ska här RENSAS! Så alla ni som har tänkt er till Den Stora Trädgårdsfesten på Sofiero på lördag den 29 augusti, ta för all del en liten avstickare några hundra meter längre norrut och följ skyltarna med "Gårdsloppis" så kan ni få se den svartvita bloggerskan i egen hög person vimsandes runt bland alla gamla "för-bra-för-att-slänga-grejer" som lagrats i åratal! Den 30:e ska jag själv gå på Trädgårdsfesten och är det då någon av er som vill göra mig sällskap - hör av er! Jag lovar, jag är inte ens hälften så underlig i verkligheten!

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet"

Så kunde man ju tro att han svarade, dr Livingstone, när han, år 1871 vid Tanganyikasjön i mörkaste Afrika, mötte journalisten Henry Morton Stanley som undrade"Dr Livingstone i presume...?". Men det gjorde han inte, för det var faktiskt Mark Twain som var upphovsmannen till det berömda citatet. Vad Livingstone svarade är det i själva verket ingen j-l som vet...!

By the way: När David Livingstone var 27 år gammal, år 184o, begav han sig till Afrika för att utforska de vita fläckarna på den afrikanska kartan och för att få stopp på slavhandeln. Under 1843 förlorade han sin vänstra arm efter ett närgånget möte med ett lejon. Han var den förste europén som såg Victoriafallen.

År 1866 gav sig Livingstone ut på en expedition i syfte att finna Nilens källa. Livet i Storbrittanien var som bortglömt, han brann för sitt mål. Efter att ha varit mer eller mindre uppslukad från resten av världen under fyra års tid, fick den amerikanske journalisten Stanley i uppdrag av the New York Herald, att leta reda på Dr. Livingstone. Efter nästan åtta månader med sin expedition, som bestod av närmre 200 män, fann han alltså den saknade nationalhjälten. Livingstone stannade i Afrika och dog i Zambia två år senare. Lokalbefolkningen balsamerade hans kropp och bar den till kusten, inte nästgårds precis, för att han skulle kunna skeppas till Storbritannien och London där han ligger begravd i Westminster Abbey. Undrar om han inte hellre hade fått sin sista vila i sitt älskade Afrika...

Och varför i all sin dar skriver jag om en gammal gubbe med Afrikas vita fläckar på hjärnan?! Jo, jag måste skriva ett inlägg och jag kommer inte på något bättre att skriva, är helt tom på inspiration och på mycket god väg att överge bloggandet för egen del. Kameran har jag stoppat undan i en låda och svalt nyckeln. Alla ni andra där ute gör det här så mycket bättre än jag och nu är jag verkligen inte ute efter att ni ska skriva "Du är ju jätteduktig!", jag är bara ärlig, mina favoritbloggare är duktiga fotografer och skribenter och då blir mina bidrag bara pinsamma.

Datorn stjäl så mycket tid, det har jag skrivit om förut, jag vill back-to-basics ett tag, så är det.

Ha det så fint alla ni goa bloggare därute, jag får fundera på om det blir ett 'adjö' eller 'på återseende'.

Lena

Som en dröm...

Bild: Helsingborgs Auktionsverk

... är väl den här klänningen från Dior (objekt nr 268) som går under klubban på Helsingborgs Auktionsverk den 9 augusti? Jag kan riktigt se mig själv sväva omkring i den som en yngre kusin till Audrey Hepburn... Med dragkedjan vidöppen vill säga *asgarv*;)

Klänningar är verkligen underskattade plagg, allt-i-ett och gott om plats för sittfläsket, speciellt om de är i den här modellen, synd bara att midjan inte är vad den en gång var. Får nog ta och leta upp det gamla VHS-bandet med Susanne Lanefeldt...


*Lena