torsdag 11 september 2008

MED KÄNSLA OCH TANKE

Vill börja med att tacka alla er som skrivit en kommentar till mitt förra inlägg. Jag har fått så många inre leenden och kill i magen när jag har läst vad ni skriver. Dagens inlägg tillägnar jag Gúa, med bloggen Hvítur Lakkrís, som skriver de vackraste inläggen jag vet.







Så småningom kommer det nog att skina igenom ganska tydligt här att jag är sjukskriven, så det är väl lika bra att jag skriver det såhär rätt ut i etern utan några förskönande omskrivningar. Har varit det länge. Mer än två år faktiskt.
Jag var en sån där irriterande effektiv, ambitiös kvinna som lade näsan i blöt överallt och aldrig kunde nöja mig med att vara näst bäst. En sån som brinner. En riktig eldfluga, fast en sån är jag fortfarande, men nu försöker jag hålla det till att glöda i stället...

I mitt arbete hjälpte jag dagligen människor som var i AKUT behov av stöd och handfast hjälp. Jag fick verkligen känna mig behövd. Men vi är ju alla olika. Somliga av oss kan, utan några större problem, skilja på arbete och fritid, andra klarar inte den balansen. Jag tillhör den sista kategorin. Jag höll på att jobba ihjäl mig. Jag tänkte på alla andra i stället för att känna efter hur jag själv mådde och vad jag behövde. Det bottnar i att jag alltid har känt att andra är viktigare och mer intressanta än jag. Bara så att ni vet.

UTMATTNINGSDEPRESSION - känn på den... Om ni tillhör dem som nästan aldrig har egna sjukdagar men alltid stannar hemma med era sjuka barn, lämnar bilen på verkstad så fort en lampa börjar lysa, har många vänner som säger att ni är bra på att lyssna, men ibland säger att de inte vet så mycket om er - då vet ni. Det finns så många fördomar om utbrändhet, det är bara naturligt, det mesta här i livet bygger på vad vi vet genom erfarenhet och vanor. Har man inte erfarit något med sina egna sinnen är det svårt att förstå.

Det finns en bok som heter "Bränn inte ut dig", skriven av Barbro Bronsberg och Nina Vestlund. I början av boken skriver Nina så här:

"Jag vet att jag hade bränt ut mig vilken yrkesbana jag än hade valt. Så är det att vara en nyfiken, klåfingrig person som är lätt att entusiasmera. Sådan är jag fortfarande men nu kan jag garantera att jag inte kommer att bränna ut mig en gång till, för det orkar jag inte. Man måste nämligen vara mycket stark och envis om man ska klara av att springa in i väggen. Det är inget för mesproppar."

Idag vet jag att det kunde varit jag själv som hade skrivit exakt de orden. Jag bär på något slags tacksamhet att jag blev tvungen att släppa taget om allt som jag trodde att jag måste. Jag vet att ingen är oersättlig i arbetslivet. Och jag vet att jag kan sitta här och bara duga som jag är. En helt annan sak är att jag ska lära mig att känna det också. Där kommer vi in på finliret!

Av Jenny har jag fått en utmaning - att nämna sex saker jag är glad för! Det är en tuff utmaning för det är så svårt att rangordna dem inbördes, så det gör jag inte, d v s nr 1 är inte nödvändigtvis det jag är MEST glad för.
  1. att jag har två friska barn
  2. att jag kan älska
  3. att jag har ett hem
  4. att vi kan äta oss mätta varje dag
  5. att jag har vänner som vill mig väl
  6. att jag börjar må bättre

I eftermiddag börjar min bildterapi igen efter sommaruppehållet. Nu blev ni nyfikna va? Vad tusan är DET? Det låter lite flummigt, jag vet, men det är det inte. Jag förklarar mer en annan gång.

Till alla er där ute: dagens uppgift är - sätt dig skönt, ta fem djupa andetag, tänk: här sitter jag och duger som jag är. Klart!

/Lena

28 kommentarer:

Hem och Lycka sa...

En stor KRAM till dig, är också sjukskriven och har en aning om hur du mår. Det är dags att du och jag börjar tänka på oss själva! KRAM!

Lilla huset på prärien sa...

Hej kära, söta, BÄSTA vän!

Jag tar åt mig på den där "vänner som vill dig väl". Så fint skrivet, alltihop. Jag känner ju dig så jag vet att det går på rätt väg - skönt!

Igår beställde jag förresten hem Leilas bok, den kan man ju få så goa stunder ur. Passade också på att beställa Mia Törnbloms nya bok där hon berättar om sitt missbruk. Ska bli spännande att läsa den. JO, och så beställde jag din indiska 900 sidors-sak ;) får se när det blir tid att läsa i den. Men nu har jag den hemma i alla fall.

Kram J

Graadskan sa...

Oj, vilket viktigt och lärorikt inlägg! Blir SÅ inspirerad och sitter verkligen här och funderar på dina ord!
Du skriver SÅ mycket klokt och tänkvärt och vi borde alla, lite då och då, stanna upp och känna efter. Ge oss själv lite tid. Det tjänar alla på i längden!

Skönt att du mår bättre! Hoppas att du mår helt bra snart!

Styrkekramar till dig!
Camilla

Lilla huset på prärien sa...

Åhhhh.... fiiin humle ;)

Hem och Lycka sa...

Tack söta för dina gulliga ord. Det är faktiskt en lampa tro det eller ej! Inuti hänger det en ljusslinga, ska fota och visa på bloggen vid senare tillfälle så får du se. kram!

Skatan sa...

Vackra humlekottar!

Vackert är även ditt inlägg.

Kram,

Anna

Tidsmästarinnan sa...

Du skriver så klokt!
En stor varm kram till dig. Nu ska jag göra din övning :-)

TYRA Hallsénius Lindhe sa...

Fin och tänkvärd läsning dessutom fina bilder./ Tyra i Vaxholm

Hagbacken sa...

Ville bara ge en stor kram från en som varit där flera ggr//Linda

Annika Christensen sa...

Detta var en intressant blogg.
Hittade hit via tusenfröjd.
Måste nog läsa noga.
Fina bilder på humla och det där med att gå iväggen... är intressant.
återkommer
Annika

Annika Christensen sa...

Kul att du hittade till mig.
Nu finns det en länl till dig på min blogg.
annika

me and alice sa...

Tänkvärda och kloka ord! Hoppas så innerligt att du mår mycket bättre!
Underbart vackra bilder också!
Kram och trevlig helg!
/Susanne

Lilla Blanka sa...

Hej vännen!

Tack för dina goa ord hos mig! *Kram*

Underbara humlebilder..!

Håller med om Goa, hon är en riktigt mysig tjej och en underbar vän!

Vill skicka dig en jättestor BAMSEKRAM...!

Jag läser ditt inlägg..jag känner igen mig..jag har läst den boken, den är klok och ärlig! Jag fick den när en av författarna var här på jobbet och hade föreläsning. Jag började gråta under föreläsningen..dels för att jag kände igen mig och dels för att man kände med Nina när hon berättade om sitt liv.

Ha en fin dag, tänker på dig!
Mia

Love Your Homes sa...

High five, Lena. Vet precis, dagens stresshjul är ett riktigt gissel.
Jag har gjort en annan variant för svar på Lenas fråga, mer utifrån dagsläget, vilket kan vara av en rätt skiftande karaktär.
Kram till dig kloka flicka, Ingela

Tusenfröjd sa...

Ha en riktigt underbar helg! Kram Liv

sand mellan tårna sa...

Japp! kryddlådan är helt suverän!

Trevlig Helg!

Kram L

Grodmamman sa...

Kloka ord! Känner med dig och hoppas att du är på rätt väg nu!
Kram

sand mellan tårna sa...

Hej igen...

Nu svarar jag på kommentarer från inlägget Kvitter!

jag trodde inte mina ögon då jag läste vad du skrivit!

När jag var sju år, fick jag en grön undulat, den fick heta Jocke!!!!

Det är sant......nästan lite läskigt eller hur! Den buren var inte heller snyggast i världen, men Jocke var en superhärlig undulat.

Kvitter har jag tagit till hjärtat ordentligt, han sitter redan på handen så fort man stoppar den i buren, och han har varit ute lite grann, vi gå rin i små rum, om han skulle smita....

Trevlig helg!

Kram L

Goa sa...

Åh, jag sitter här och tårarna trillar.
Tack Lena,min kloka vän!
Jag bara känner åhh, dig vill jag lära känna, på riktigt!

Vilket underbart modigt inlägg.
Och så rätt, allting!
Jag har läst om och om, och visst är det så!
Scary...känns som att någon annan talar ur ens hjärta!

Varje dag säger jag till mig själv..."jag duger, precis som jag är"! Men KÄNSLAN, följer inte med. Jag har liksom inte kommit dit.
Och jag tvivlar...om jag kommer att nå dit!
Det är som att något styr ens sinne, en ovän och jag tappar fokus. Det sorgliga att upptäcka är att...det är jag själv som är denna ovän.

Bildterapi föreslogs också för min del, men ingen har brytt sig om det.

Min allra störste, varmaste lördagskram är din..!
Ta hand om dig och njut av livets goda!
Och kom ihåg att du är det bästa som finns, unik och underbar. Precis som du är...

♥ Fyra årstider sa...

Hej
Ny blogg för mig och vad härligt du har. Känner igen det där att man vill alla andra väl.
Kram Lotta

n o r d i n g å r d e n sa...

Oj vilka vackra bilder och vilken underbar sovande Sune! Mari.

linnea-maria sa...

Hejsan! Tack för din jättegulliga kommentar. Du fick mig att resa tillbaka till din mormors kök...Ja med tanke på det ser ut här hemma så ser det ut som om det skulle bo ett gammalt par här. Jag ska erkänna, mina fingrar ser preciis ut sådär som du beskrev. I måndags var jag tvungen att måla lila nagellack på naglarna, jag som aldrig gör det annars, jag kände mig smutsig och jag vill inte sitta på ett möte med sorgkanter.
Humle är något som står på min önskelista, du visar så otroligt vackra bilder!! Hoppas att du mår bättre och vågar ta lite egen plats i denna värld. Kramar /linnea-maria

sand mellan tårna sa...

Tack för din underbara kommentar!

Dina bilder i detta inlägg är väldigt fina.... tycker jag!

Trevlig kväll....

Kram L

Dubbelörn sa...

Dina ord o ditt inlägg kunde ha vara mina. Jag var också den där som alltid skulle vara duktig... nää... duktigast!!

Fanns inga gränser, utan gav alltid allt till andra o tänkte sist på mig själv...

Det kom en dag då jag insåg att jag skulle förlora de som stod mig allra kärast. Det var en mycket smärtsam dag som jag nog heller aldrig glömmer. Jag hamnade så långt unde isen man kan komma o vägen upp var fruktansvärd. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte ens jag är upp än...

Ditt inlägg griper tag i mig på djupet...

Det svåraste är nog att lära sig omvärdera sig själv. Att värdera sig utfrån den man är o de egenskaper man har istället fr det man tidigare gjort... Värdera det man presterat!

Har funnit friden i vårt nya liv på landet men smärtan blir jag påmind av när jag läser här hos dig...

Varmaste kramen till dig

Birgitta sa...

Kom hit till dej via annan blogg och stannar upp och känner strimmor av igenkännande på ditt beteende som lika gärna kunde varit mitt. Svårt när andras behov blir viktigare och mer betydelsefullt än ens egen stämma. Vara smidig och anpassningsbar, sliter i längden. Har själv kommit till insikt, men det tog alldeles för lång tid. Terapi är bra väg att gå, när man hittar sitt uttryckssätt. Kram Birgitta

Hemma hos Klara... sa...

Vad fint skrivet, har suttit och läst här en lång stund i lugn och ro. Känner igen det du skriver, jag har haft både kollegor och vänner i din situation.

Fina bilder du visar :)

En stor kram till dig!
Helena

MiaMaria sa...

Hej!

Tack för dina ord!!!!!!

Hoppas att du är på bättringsvägen...

Mia Maria

Karin sa...

Det var modigt och bra skrivet! Jag läser och tar till mig (hoppas jag) varenda ord. Jag är sådär...men hoppas jag kan undvika att komma dit där du har varit...

Styrkekram från Karin