MED KÄNSLA OCH TANKE

Vill börja med att tacka alla er som skrivit en kommentar till mitt förra inlägg. Jag har fått så många inre leenden och kill i magen när jag har läst vad ni skriver. Dagens inlägg tillägnar jag Gúa, med bloggen Hvítur Lakkrís, som skriver de vackraste inläggen jag vet.







Så småningom kommer det nog att skina igenom ganska tydligt här att jag är sjukskriven, så det är väl lika bra att jag skriver det såhär rätt ut i etern utan några förskönande omskrivningar. Har varit det länge. Mer än två år faktiskt.

Jag var en sån där irriterande effektiv, ambitiös kvinna som lade näsan i blöt överallt och aldrig kunde nöja mig med att vara näst bäst. En sån som brinner. En riktig eldfluga, fast en sån är jag fortfarande, men nu försöker jag hålla det till att glöda i stället...

I mitt arbete hjälpte jag dagligen människor som var i AKUT behov av stöd och handfast hjälp. Jag fick verkligen känna mig behövd. Men vi är ju alla olika. Somliga av oss kan, utan några större problem, skilja på arbete och fritid, andra klarar inte den balansen. Jag tillhör den sista kategorin. Jag höll på att jobba ihjäl mig. Jag tänkte på alla andra i stället för att känna efter hur jag själv mådde och vad jag behövde. Det bottnar i att jag alltid har känt att andra är viktigare och mer intressanta än jag. Bara så att ni vet.

UTMATTNINGSDEPRESSION - känn på den... Om ni tillhör dem som nästan aldrig har egna sjukdagar men alltid stannar hemma med era sjuka barn, lämnar bilen på verkstad så fort en lampa börjar lysa, har många vänner som säger att ni är bra på att lyssna, men ibland säger att de inte vet så mycket om er - då vet ni. Det finns så många fördomar om utbrändhet, det är bara naturligt, det mesta här i livet bygger på vad vi vet genom erfarenhet och vanor. Har man inte erfarit något med sina egna sinnen är det svårt att förstå.

Det finns en bok som heter "Bränn inte ut dig", skriven av Barbro Bronsberg och Nina Vestlund. I början av boken skriver Nina så här:

"Jag vet att jag hade bränt ut mig vilken yrkesbana jag än hade valt. Så är det att vara en nyfiken, klåfingrig person som är lätt att entusiasmera. Sådan är jag fortfarande men nu kan jag garantera att jag inte kommer att bränna ut mig en gång till, för det orkar jag inte. Man måste nämligen vara mycket stark och envis om man ska klara av att springa in i väggen. Det är inget för mesproppar."

Idag vet jag att det kunde varit jag själv som hade skrivit exakt de orden. Jag bär på något slags tacksamhet att jag blev tvungen att släppa taget om allt som jag trodde att jag måste. Jag vet att ingen är oersättlig i arbetslivet. Och jag vet att jag kan sitta här och bara duga som jag är. En helt annan sak är att jag ska lära mig att känna det också. Där kommer vi in på finliret!

Av Jenny har jag fått en utmaning - att nämna sex saker jag är glad för! Det är en tuff utmaning för det är så svårt att rangordna dem inbördes, så det gör jag inte, d v s nr 1 är inte nödvändigtvis det jag är MEST glad för.

1. att jag har två friska barn
2. att jag kan älska
3. att jag har ett hem
4. att vi kan äta oss mätta varje dag
5. att jag har vänner som vill mig väl
6. att jag börjar må bättre

I eftermiddag börjar min bildterapi igen efter sommaruppehållet. Nu blev ni nyfikna va? Vad tusan är DET? Det låter lite flummigt, jag vet, men det är det inte. Jag förklarar mer en annan gång.

Till alla er där ute: dagens uppgift är - sätt dig skönt, ta fem djupa andetag, tänk: här sitter jag och duger som jag är. Klart!

/Lena